- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
385

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jemnare dälder, häckar och irrgångar, tillskapa för ögat don
aldra skönaste lustgård, samma tid som den fägnar lukten
med en söt och vederqvickande utdunstning. Ingen sandig
backe, ingen skallig klippa, intet magert stenrös visa sig på
något ställe. Huru herrligt måtte paradiset varit, när
naturens herre byggt sjelfva markattorna en så vacker
boning?

Om aftonen, då vi kommo inom Javahufvud, mötte oss
en booby-fogel, seglande på en gren. Det roade mig att
betrakta huru trygg han satt på sitt lilla löfviga fartyg och
syntes stvra kosan åt andra stranden. Jag kom ihåg de gamle
poeterna, som sagt, att menniskan lärt sig plöja jorden af
svinet, och föll på den tanken, att en booby sammaledes
kunnat ge oss första anledningen till sjömansskap. Min
föreställning ledde mig vidare: jag gissade att näktergalen varit
vår lärmästare i musiken, räfven i statsklokheten, myran i
hushållskonsten och tigern i krigskunskapen; ty hvad detta
beträffar, vill jag ej vara så grof som Milton, hvilken i
sitt Förlorade Paradis försäkrar, att alla fältgevär, i synnerhet
muskedundrar, mörsare och kanoner, blifvit gjutna i
afgrun-den och skottstälda af djeflarne. Min gissning syntes mig
så mycket mer välgrundad, som jag vid närmare
undersökning fann att dessa vetenskapers idkare, hvar och en i sin
krets, ännu äga sina behörige förelysares natur, seder och
grundsatser. Om jag icke med våld tyglat min inbillning,
så hade hon bragt mig än längre. Jag var på vägen att
kalla nämndemän oxlärjungar, qvacksalfvare korpedjeknar,
sprätthökar aplärlingar och mera sådant, som hade kunnat
inveckla mig i krig med de farligaste bolgetingar på denna
sidan om månen; men nu tiger jag dermed och skall endast
försöka, huru mina första tankar flyta i vers:

Minsta djuren

I naturen
Oss de största läror gett:

Första regla
Uti segla
Sjöman hos en booby sett.

Plogens värde
Bonden lärde
Utaf suggans plöjningssätt;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free