Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru den kunnat komma så långt ifrån profetens hemvist;
eller månne han hållit missionärer såsom påfven, och om
han hållit sådana, huru passerade de sjön? Ty när hörde
man omtalas någon museimans flagg i dessa farvatten?
Det var fredagsafton, då korporalen, som var svensk
och hette Geslrin, visade mig deras gudstjenst. Den
liknade judarnes i utvärtes måtto. De sulto vid några blekt
lysande lampor, gungade med hufvudet och mumlade mellan
tänderna en hop saker, som Mahomet och jag förmodligen
lika förstodo. Deras kyrka är byggd af sten, fyrkantig och
låg, med galler i stället för fönster, ser alldeles ut som ryska
fånghusel emellan skansen Kronan och Göteborg, dock likväl
täckt med takpannor från Holland. Deras fruntimmer visa
sig så väl som manfolken. Presten eller mufti, om jag så
får kalla honom, och äfven hans hustru, voro skilda ifrån
de öfriga genom ett stycke hvitt tyg, som de kastat öfver
sig. Mot natten upptändes en hop eldar rundt omkring
stranden, hvilket sades mig ske för att skrämma bort
vilddjuren.
ANDRA KAPITLET.
Fortsättning.
Optat ephippia bos . . . ITouat.
Javanerna, som hade tillsmuglat sig gamla gevär om
bord, lupo i skogen för att profskjuta dem. De yngre
började med att afbränna fängkrut och vande sig efter hand
vid starkare smällar; de äldre sköto dristigare men
träffade illa. Vi hörde deras glappande långt in på natten.
Jag frågade korporalen, hur holländarne kunna tillåta
sådant, alldenstund deras säkerhet berodde på javanernas
okunnighet i den delen; hvarpå han svarade, att det varit
strängt förbjudet i förstone, men sedermera tillåtet, såsom
ett medel att utöda vilddjuren. Och på mitt vidare inkast,
att de kunde börja med tigrar och sluta med holländare,
menade han, det har ingen nöd, så länge de icke släppas
till det gröfre artilleriet. Emellertid beskref han dem såsom
ett opålitligt slägte, försäkrande, att han och hans kamrat
aldrig tordes sofva på en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
