Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Européerna tillrycka sig min beundran, när jag ser
dem med en hand full folk kasta väldiga troner öfver ända;
men när jag deremot betraktar alla de blodiga barbarier,
som sölat deras eröfringar, inledes jag nästan att tänka med
Rousseau, att hyfsade vetenskaper kunna göra ett folkslag
mäktigare, men ingalunda bättre. Håren resa sig på
huf-vudet, när jag läser, att en svärm smutsiga matroser
genombryta furstars palatser och trampa krönta hjessor under
fotterna.
En olycklig konung af Madura, på ålderdomen jagad
ur sitt fädernerike, flyktar på en liten båt med det käraste
han ägde, gemåler och barn, till sin svåger, regerande
fursten på Borneo; men en skeppare från Batavia skickas
honom på spåren, hvilket afskräcker denne att mottaga honom.
En engelsk ostindiefarare ligger till ankars på redden; hos
denne köper han sig beskydd med en hop juveler och ädla
stenar, hvilka han plockar ur öronen på sina fruntimmer, och
föres om bord. Holländske skepparen konstlar och hotar.
Hvad händer? Den olycklige monarken utlemnas med hela
sin gråtande familj, smides i bojor och släpas tillbaka för
att straffas som upprorsman, derför att han dristat sig
försvara sina undersåtars frihet och lif mot en ströfvande svärm
af våldsverkare, hvilka girigheten lockat öfver från Europa.
Detta skedde år 17 . . Hvad synes eder? Månne våra
upplysta tider ha förbättrat menniskoslägtet? — Jag vet ej
hvilken har största skammen, holländaren, som tog honom,
eller engelsmannen, som uppgaf honom.
FJERDE KAPITLET.
Hvaruti lär komma ett eller annat ord om älskog.
Quisquís amat ranam, vanam putat
esse Dianam.
Ons naturliga inbyggare äro små till växten, men täta
i hullet och muntra. Deras färg är brunblackig. Qvinfolken,
så många jag såg, syntes vara gjorda endast för galanter
från Blåkulla. I det närmaste stämde de öfverens med den
förr beskrifna fru korporalskan: munnen är bred och utstående,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
