- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
412

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och du, den sista gren af gamla kämpestammen,

Hvars skugga lyser mer än alla våra ljus,

Du, som med äran stod, der dansken vek med skammen,
O, Stenbock! äfven du, förstucken i ditt grus,

Som andra usla lif får ligga obesjungen.

Jag tänker på ditt slut och pa den store kungen,

Som grymma händer fälde ned,

För att få herska fritt uti en snöplig fred.

I englar! veten mina tårar,

Hvar gång min sorgsna själ vid detta ämne står.

Ack, himmel! fins en svensk, som detta fall ej sårar,

Så vis mig endast hvar han går;

Jag skall den bofvens namn för verldens ögon hänga,

Ett mål för allmänt hån och sky.

Europas charlatan, som, för att synas ny,

Förslösar allt sitt vett att gammal sanning vränga
Och på historiens fält så många irrbloss bär,

Voltaire, som varit stor, om han allena diktat,

Som mot vår starke Karl sin svaga fjäder riktat
Och efter skugga sökt, der bara solsken är.

Sjelf finner han sig vara mes,

I harmen skriker han mot hjeltar,

Med mensklighetens namn han sina infall sältar,

Men haren allt för klart i denna larfven ses.

Ett lejon stupar under lansen,

Och råttor leka se’n med svansen;

Små vurmar resa sig mot ärans majestät.

Men hör, Voltaire, och I, som krypen i hans fjät,

För himmel, jord och haf högtidligt jag förklarar:

I ären mesar hvar och en,

Som tadlen Karl den Tolftes ben.

Hvad! bör jag räkna dem bland karlar,

Som gnälla, när de se en liten droppe blod?

Förakt och fattigdom är eder ärestod,

När karoliner stolt på vunna fanor sufvo
Och främmat guld med svärdet klufvo.

Nu säljer man sitt jern, är grann och dricker vin;

Vi tro vår hushållskonst är öfvermåttan fin.

Men annat gjorde våra fäder:

De smidde spjut deraf och vunno flera städer
An vi dukater nu,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free