Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Fredrik Gyllenborg.
nder det Creutz af talrika och maktpåliggande
offentliga uppdrag hindrades att fortsätta den
skaldeverksamhet han under sin ungdom med så mycken
framgång begynt, hade deremot hans vän Gyllenborg tillfälle
att under hela sitt lif egna sig åt de vittra idrotter, som
under hans tidigare period sysselsatte honom inom fru
Nordenflychts krets och sedan fortsattes i
Vitterhetsakademien och vid Gustaf III:s hof. Diktningen var alltid hans
hufvuduppgift, för embetsmannaverksamheten och det
politiska lifvet kände han ingen kallelse, och hoflifvet tilltalade
honom endast i den mon det var vittert och literärt. Han
var en stilla, enkel, något borgerligt anlagd natur, som i
studier och författarskap med tillhörande skaldeära samt i
det husliga lifvets fredliga tillbakadragenhet sökte och fann
en tillräcklig ersättning för de äreställen, hans börd och
studier möjligen kunnat förskaffa honom, om han
efter-sträfvat dem. Utan att taga någon verksam del i alla de
politiska och sociala omhvälfmngar vårt land undergick
under hans nära 8o-åriga lifstid, åtnöjde han sig med att
på afstånd betrakta dem med det lugn och den likgiltighet,
som han sjelf så mycket älskade att kalla »filosofiska», men
som väl i icke ringa grad berodde på hans brist på
vidsträcktare praktiska intressen. Från fåfänga och en viss naiv
egenkärlek var han väl icke alldeles fri, men denna sträckte
sig ej utöfver hans literära verksamhet; sin berömmelse
sökte han uteslutande i sin diktning, och man måste
erkänna, att hans poetiska begåfning, synnerligen i formelt
afseende, väl förmår uthärda en täflan äfven med de
förnämste skaldernas under frihetstiden.
Den sydländska glöd, som hvilar öfver många partier
i Atis och Camilla, och ännu mera den läckra sinlighet som
utmärker Daphne, saknas hos Gyllenborg. Hans poesi är
mera nykter, mera reflekterande. Derför ligger ock hans
Svenska Parnassen II. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
