Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungens förmenta efterlåtenhet som en feghet och
åsidosatte för honom den anständigaste aktning.
Tiden att verkställa deras våldsamma beslut ansågs nu
så mycket mera gynnande, som de äfven på riddarhuset
voro allrådande. Man kunde icke utan den lifligaste saknad
och vämjelse nu mera inträda på detta fordom lysande
samlingsrum, der rösten af de yppersta talare återskallat, der en ädel
strid partierna emellan varit utmärkt af snille och kunskaper
och delade allmänhetens uppmärksamhet. Sedan de
förnämste ledamöterna funnit rådligast att antingen sig af hålla
eller med stillatigande bevista rådplägningen, styrdes nu
detta hus af de föraktligaste ledamöter, ryktbare för ett
ögonblick, men hvilkas namn hvarken förr eller senare
funnits förtjenta att nämnas.
Desse ledamöter af riddarhuset, danade att
sammankopplas med de tre öfrige stånden, antogo sig den gemena
rollen att öppna fältet för de beslutade våldsamheter, hvilka
genom en riksens ständers kommission skulle utföras.
Proposition af en sådan kommission uppväckte en allmän
förskräckelse. Man kände från 56 och 65 års riksdagars
be-dröfliga minne, hvad oinskränkt makt som åt en sådan
inqvisitionsdomstol öfverlemnades att undersöka och afdöma
alla mål, som dit kunde förvisas eller efter behag upptagas.
Icke någon enda medborgare utom det rådande
partiet ansåg sig säker för förföljelser och att icke antastas till
lif eller egendom. Hämden öfver 68 års riksdagskallelse var
ej ännu försonad genom den försäkran, som af konungen
blifvit utkräfd. Ledamöterna af rikets kollegier, som genom
sitt biträde befordrat denna kallelse, skulle som förbrytare
mot grundlagen afstraffas. Man kunde ej veta, huru långt
denna statsinqvisition vidare skulle sträckas, men hattarne
kunde vara förvissade, att deras totala undergång dermed
isynnerhet var åsyftad. De voro i allmänhet intet mindre
än hofinän, ehuruväl de derföre voro ansedde, men
mössornas oförstånd tvingade hattarne att för egen säkerhet
befrämja konungens afsigter, hvilket de ock gjorde med all den
öfverlägsenhet af snille, hvarföre de varit kände i alla omskiften.
I stället för att störa den allmänna säkerheten blefvo
mössorna oförmodadt föranlåtne att sörja för sin egen, hvarpå
de under sin blinda yrsel icke det ringaste varit omtänkte.
Midt under de flitigaste öfverläggningar om sin tillämnade
stora kommission blefvo de distraherade af de obehagligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
