Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga. Vid konungens inträde i rikssalen trodde man sig se den
förödmjukade svenska friheten uppbärande ändan på släpet
af den kungliga makten. En den ifrigaste förfäktare af
gamla regeringssättet, oppositionens pelare, nu för första
gången tjenstgörande kammarherre hos konungen, hade
erhållit denna hederspost i ceremonien, och angelägen att synas
för ständerna i sin nya förrättning helsade han under
förbigåendet sina forne med bröder till höger och venster med den högsta
förnöjelse. En så hastig förvandling syntes ej möjlig;
förmodligen var den af äldre dato och gjorde hans förra
uppförande med allt skäl misstänkt.
Det stora skådespel, som i dag uppfördes i rikssalen,
är till öfverflöd beskrifvet i journaler, dagblad och
ceremo-nieler och tillhör ej min pensel. Jag hade under hela
förloppet deraf ögonen endast fästa på konungen, att iakttaga
om ock någon förvandling äfven hos honom kunde skönjas.
Kronan på hans hjessa hade återvunnit sin uråldriga glans,
men förblindade honom icke. Hans väsende var oförändradt.
Efter allt det lidande han utstått hade det varit förlåtligt,
om någon hämd utbrutit i hans uppsyn eller utlåtande, men
han var mästare af båda. Han förehöll ständerna deras
lagstridiga förhållande med stränghet, men utan vrede.
Sanningen på hans läppar meddelade åt hans vältalighet en
segrande styrka och beredde ständerna att med vördnad och
undergifvenhet afhöra uppläsandet af den regeringsform, han
funnit nödig för sin och fäderneslandets gemensamma bästa,
der gräns blifvit skrifven för friheten, men äfven för
konungamakten. Konungens proposition till ständerna om bifall på
denna grundlag besvarades med en tredubbel salva af ja,
som skållade vidt omkring nejderna af slottet. Nattmössorna
voro de outtröttligaste att skrika och slutade med detta
oförmodade ja deras stämma på riksdagen.
Sedan konungen hade lemnat rikssalen, tågade samtliga
stånden, det ena efter det andra, till särskilda för dem
anrättade bord, der de till öfverflöd blefvo undfägnade och
under skålars drickande tömde buteljer intill sista droppen,
som i sorg och glädje utgjorde deras förnämsta omsorg.
Jag gaf mig ej tid att utreda mina stridiga känslor vid
den stora förvandlingen, som timat i det allmänna. Jag
hade annat att göra. Riksdagen nalkades till slut.
Konungens sak var efter önskan afgjord, men min enskilda var
icke ännu en gång i fråga. Min svärfars ansökning var be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
