Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du söker sötman dra af dina glada dagar:
Här öppnar sig ett fält, hvars yta dig behagar,
At den din bildningskraft de skönsta färger ger.
Men när i nöjets famn du släckt din vilda låga,
Du vänder ögat bort och modfäld höres fråga:
Ack! var det icke mer?
En brånad, som förtärt båd’ kropps och sinnes krafter,
Som i ditt unga bröst förgiftat lifvets safter,
Det var den läckra ro du namn af vällust gaf.
Uti en dödlig dryck du sökt din hetta svala:
Din yra dunstat ut, en tung och långsam dvala
Är dina nöjens graf.
Den tid, man tjenlig är att sig åt nöjet skänka,
Man endast känna kan, man hinner ej att tänka,
Man utan styre drifs och följer blodets tvång.
När känslan vaken är, tycks hon förnuftet söfva;
Och dessa sällhetsfrön, som städs hvarann behöfva,
Ej mogna på en gång.
Du söker utom dig hvad i din sällhet fattas;
Af allmänhetens rop du vill lycksalig skattas,
När ej ditt hjerta mer dig bådar något kärt.
Men vid din ålders qväll du skördar först din ära:
Ack usle! vill du då af lifvets drägg begära
Hvad drufvan ej beskärt?
Utaf din oro bränd, du syns till äran hasta,
Du vill ditt ädla lif i öppna faror kasta,
Att af en fåvitsk verld bli dyrkad och berömd.
Men när i smädeskri sin lofsång hon förbyter,
Du tynges af ditt namn, du på dens lott förtryter,
Som hunnit lefva glömd.
Den heder, hvarmed dig din samtid ej begåfvar,
Du dig med dristigt hopp af efterverlden lofvar,
Men öppna tidens bok och se hvad namn han bär!
De flesta der sitt rum af stora laster vunnit;
Men de som lifvets mål med stilla dygder hunnit,
De finnas icke der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
