Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rothman och rektor Lannaerus, att de ej skulle yttra hans
lust för föräldrarne, hvilka aldrig kunde föreställa sig annat,
än han skulle bli teolog, aldrig besinnande, att deras egen
åtgärd lagt grunden hos honom till botaniken. Carl gick i
skolan, läsande sina lexor, ej för annat än blott sken och
att slippa bugg samt se sina kamrater gå ifrån sig i
klasserna. En af de största svårigheterna blef för Carl att våga
upptäcka sitt utvalda vitae genus för föräldrarne. För
modren vågade han det platt intet. Ändtligen hände ett
behagligt tillfälle för honom: några goda vänner kommo till
Stenbrohult. Fadren tager dem med sig i trädgården, de
sätta sig kring ett litet bord, der, på dertill gjorda säten, de
talas vid, under det några glas öl utdruckos. Under
diskuterandet säger far: ja, det sker alltid, det man har lust för,
det har man lycka till. Carl, som alltid var med, när någon
gick i trädgården, tager dessa ord ad notam. När
herrskapet var bortrest, och fadren gick till omtalta bord, går
Carl äfven till honom och frågade om det ägde grund, som
käre far sade, när herrskapet var här? Far, som alltid var
af gladt sinne och skämtsam, frågade hvad det vore han
sagt? Men Carl ville ha positivt svar. Då säger Carl
fadrens ord. Far svarar, att det alldeles hade sin riktighet,
såvida lusten faller på det som är godt, lade han till.
Derpå säger Carl: ja min far, så bed mig aldrig om att bli
prest; ty det har jag slätt ingen lust för. Aj, detta var ett
dunderslag för en far, som alltid hyst så stor kärlek för sin
Carl. Han förmådde näppeligen tala; men ändtligen häpen
och bestört frågar han, hvad han då ville bli? Jo, säger
Carl, jag vill slå mig till medicin och botanik. Far svarar:
du vet dina föräldrars fattiga vilkor, och att det studium
du vill utvälja är mycket kostsamt. Carl tar far på orden
och säger: äga de orden grund, som min far sagt, så förser
väl Gud offret; får jag så lycka, som jag har lust, så fattas
ej utvägar för mig. Far svarar med tårfulla ögon och
be-dröfvadt sinne: så gifve dig Gud lycka. Jag skall ej tvinga
dig till det du ej har lust. Far ser efter Carls böcker, så
vore de förvandlade från teologiska till medicin och botanik.
Far vågade på i år ej upptäcka för sin egen så kära
hustru, att Carl var medicus; ty det hade oroat henne mer
— om det mer kunnat oroa henne — än om han
chan-gerat religionen. Mor får detta omsider med grämelse veta:
hade när fått slag. Hennes enda tröst, att hon hade ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
