Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så äfventyrlig resa skulle göra hennes nyss erhållna glädje
och hopp kort; hon skrifver till honom, jemte flera
bevekande skäl, denna klausul: Uti ditt land du blif och bo;
der bruka dig i en rätt tro, der skall dig Gud väl föda’.
Men far ställer det i Carls eget godtfinnande: Du har ej
mer än ett lif, säger han, att sörja för; finner du det blifva
till din framtida befordran, så anropa Gud om hjelp, han
är allestädes, äfven i de vildaste fjellen. Förtrösta på
honom; mina böner till Gud skola följa dig. 1732 om
vintern besökte Linnaeus sina kära föräldrar, eller rättare, kom
han hem julafton, under det att föräldrarne läste till bords.
Och med hvad glädje blef han då emottagen! Han talade
om sin öfverståndna lappska resa, och huru många äfventyr
han genomgått. Hans uppresa var för både honom och
föräldrarne så mycket sensiblare, som han yttrade sig aldrig
mer få se sin sjukliga och hulda moder. Vid pingsttiden
får han veta, det hans kära moder den 6 Juni 1733 var blefven
död. Brist på pengar gjorde, att han anlät sina bekanta
ej tala om hans sorg, ty han förmådde ej köpa svarta
kläder. 1735 under resan till Tyskland besökte han sin
käre far, hvilken, ehuru han gladdes åt sin käre Carls
hemkomst, högeligen bekymrades att ej kunna lemna nödiga
resepengar. Carl visar fadren en stor pung med riksdalrar,
dem han förvärfvat sig genom kollegier i mineralogien; men
beder sin far endast om ett lent skinn, hvaraf han lät göra
sig ett bälte med 3 rader i bredd af dukater att sy in på
lifvet, att i fall annat blefve honom frånstulet, skulle dock
detta behållas. Ar 1738 blef åter L., från utländska resor
återkommen, med hjertans glädje af sin käre far emottagen;
helst han i gubbens egna händer fick leverera många sina
utgifna böcker — böcker i ett ämne, som fadren hade största
lust uti. När han sedan sporde honom gift, och gjort ett
så hederligt gifte, fått försäkran af Riksens ständer om
profession och än mer erhållit 1741 fullmakt, blef gubben
dubbelt glad. Ena hugneliga tidningen förebragtes salig far
efter den andra: t. ex. den medalj, som slogs till hans heder
174(?), spörja honom archiater 1747, hans glädje öfver en
välskapad son m. m.; slikt allt gjorde, att gubben ofta sade:
jag har så många vedermälen af Guds nåd och godhet för
mina barn, den ena posten till min glädje efter den andra,
att jag ej kan dö. Det gjorde, att då gubben 1748 låg
sjuk, befalde han alla sina hemmavarande barn ställa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
