Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något visst kännetecken. Kräftor hafva blifvit räknade för fiskar;
äro dock insekter; Hippocampus, som är fisk, blifvit kallad
för insekt; Medusae, Cochlea?, Lumbrici, ja, alla Zoophyta
och Ostrocodermata blifvit räknade för insekter, som dock
äro skridfä eller vermes, intills jag i Systema Naturse
utropade, att endast alla insekter hade antenner och att deras
skelett var intet annat än deras epidermis eller hud. Ack,
undersamt med pansarskjortor allt betäckta; härigenom fått
så stor styrka och så från utvärtes våldsamheter bevarade.
Ack, hade en elefant den styrkan, i proportion af sin
storlek, som en tordyfvel äger, skulle han kasta öfver ända de
största trän som bönstjelkar, ja, skuffa berg och klippor.
Sen här på insekternas undersamma uppfostran, hur
olikt barnet är ynglingen, begge huru olika föräldrarna. En
allt för dråplig metamorfos. Här blifver en krypande,
sextonfotad, taggig, löfätande, grön mask (Eruca) förvänd i
en hängande, ofotad, slät, fastande, förgyld puppa
(Chry-salis); denna förbytt i en flygande, sexfotad, luden,
honungs-sugande, brokig fjäril (Papilio). Hvad större under i
naturen! En person skall gå fram på denna naturens
skådeplats med så olika mask. Vi beundra det högt, men när
vi närmare se på, är det ej mer under, än att kycklingen
kläckes ur sitt ägg, endast den åtskilnad, att ungens tre
ägghinnor spricka och falla af på en gång, men hos dessa
den ena en tid efter den andra, ty då yttersta skalet affaller,
är det en mask, då det andra affallit och huden hoptorkat,
är det en puppa, och ändtligen när det tredje skalet affallit,
är det en fjäril.
Vi se här så många hundrade slag och familjer; dock
har hvart och ett slägte sin egna och så undersamma
fysiologi, anatomi och ekonomi, som någonsin de största djuren.
Ack, när skola en gång de tider komma, som allt detta
upptäcka för menniskorna.
Vi beundra loars och ormars skarpa ögon, och
ugglornas, som se i mörkret, men få se på spindlarnas
(Ara-neus) åtta ögon i en skalle, eller på bromsarnas (Tabanus)
ögon, af hvilka hvart och ett har många små ögon inuti
sig, inom det stora ögat.
Våra ögon mättas ej nogsamt att se på hjorten med
sina sköna greniga horn, men vända sig ej en gång åt
ekoxens (Lucanus) stora, greniga, glatta, ihåliga horn, sköna
som koraller, dem djuret utspänna och hopkrama kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
