Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med allahanda slags buss, barr, strå eller löf, att fiskarna
ej må blifva honom varse och alldeles uppäta. Häraf den
honom ser, under vattnet liggande, skulle snarare tro, att
han vore en rutten qvist än en lefvande aftonfluga.
Sen malet (Pbalsena) på tapeten, huru han är täckt
med en liten strut, gjord af finaste håren på klädet, i hvilket
han lefver och bor. Så snart denna mask gjort sin strut
färdig, är han emellertid blifven större, så att han i honom
ej kan få rum, måste alltså skära upp sitt hylster på ena
sidan och sätta i det en skarf. Han har ock ej väl
fullkomnat denna kil, förrän han åter emellertid blifvit alltför
tjock, att han på andra sidan måste öppna hylstret och
skarfva, så förökas hans verk dagligen och stundligen som
Sisyphi sten. Lägger man ock för masken åtskilliga klutar
af olika kulörer, blifver hans klädning brokig som en
har-lekin.
Sen huru en stor del flugor lägga sina ägg uti bladen
på svinmolla (Chenopodii Subcutanea) och andra, der äggen
utkläckas ini bladen, blifva maskar, krypa mellan nedre och
öfre sidan af bladet, göra i det bleka gångar, som
mullvaden på jorden, utan att vara bara, för vädret eller foglar
utsatta. På samma sätt har sig ock indianernas folium
ambulans, hvilket bedrog de gamle, som skulle i Indien
finnas trän, hvars blad kröpo som lefvande djur, ty
ma-skarne, som i dessa blad ligga, räcka ut fotterna på ena
sidan och dermed gå täckta och inneslutna i bladet. Sen
på orangelusen (Pediculus arb.), som är ännu konstigare
än hvalfisklusen, sen dess stora mask och lilla kräk, så
sällsamt till skapnad och hushållning, att intet är underligare.
Sen huru myrlejonet (Formicaleo) bor i sanden utan dricka,
nöjdt med litet mat. I sanden gräfver det sig ner, att
ej foglarna må det uppsvälja, gör deruti en liten helt brant
håla, som hade ett ägg deri varit nedtryckt, under hvilkens
centrum denna mask ligger. När nu myrorna gå fram,
komma på denna hålans brädd, falla de neder liksom i
varggropen och blifva till rof. Sen huru fettmasken (Meloé)
låter ett fett ledvatten ur alla sina knän och leder, så snart
man honom rör. Sen huru honorna af ljusmasken
(Lam-pyris) om sommarnätterna lysa i buskarna, brinnande af
kärlek, en eld, som intet uppfräter, men endast gifver deras
män anledning att låna eld. Jag vill ej gå bort till
surina-miska ljusflugan, som bär framför ögonen på sig en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
