Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de skilt sig ifrån fleras första orsaker och egentliga
upprinnelse.
En tidigare riksdag (1734) för denna angelägenhet
blef väl samlad, men omständigheterna, snabbare i deras
skiften än att långsamma öfverläggningar hunnit följa dem,
voro mest försvunna. Efter den riksdagen varade ännu
allmänhetens missnöje, dock yttradt med försyn enligt den
tidens sed. Men sedan det rådet vidtogs att uppsätta dem
till domare, som lagen icke gjort till ständer, blef folket
dristigare och jäsningen märkligare. Friheten att döma,
ledde naturligen till friheten att ogilla, och friheten att ogilla
till en färdighet för den påföljande förändringen, en
förändring, som menigheten alltid är benägen för, underligen
artad, kan hvarken tåla styresmän eller vara dem förutan.
Vid denna och den föregående ständernas församling
träffar jag grefve Tessin ifrån sin senare resa återkommen,
men han förblef icke länge hemma, ty han afsändes för
andra gången (1735) till Wienska hofvet, icke för någon
viss angelägenhet, utan för att besörja i gemen dem som
Sverige röra kunde. Sedan han der några år vistats, fick
han befallning att återkomma och under hemresan uti några
värf besöka dresdenska och berlinska hofven.
Nu, M. H., nalkas jag till ett tidehvarf och en riksdag
(1738), som varit ett ämne, för somliga till välsignelse, för
andra till förargelse, af en del af folket ansedt som en
lycksalighet för riket och en prydnad uti landtmarskalken grefve
Tessins lefverne, af en annan del betraktad t såsom orsaken till
våra olyckor, och han sjelf som upphofvet dertill. En
riksdag, som upphöjt honom uti fleres omdömen öfver allt,
och uti mångas tankar förnedrat honom under allt. Hvem
skall döma emellan tvenne olika meningar, som äro för vida
skilde att komma tillsammans och att förlikas? Icke är
det ett ämne för ett akademiskt tal, icke för den väld,
närvarande tid kan misstänkas för. Efterkommande, M. H.,
äro de, åt hvilka alltsammans med största trygghet kan
öfverlemnas. De lära bäst inse, om rikets upphöjelse utur
förnedring är en brottslig afsigt, om de vänner man sökt,
aldrig tillförene ägt med Sverige sammanhang eller om deras
förbindelse med oss nu blifvit onaturlig, då den tillförene
icke så varit; om, då hela Europa under en lång fred varit
sysselsatt med att uppmuntra egen idoghet och handel, en
lika föresats skulle blifva för oss skadlig och förderflig;
Svenska Parnassen. II. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
