Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna riksdag, och dertill kunde ingen skickligare utses
än grefve Tessin. Han kände ständernas tankar, han kände
landet, dit han skulle sändas, han kände ministéren, och den
i synnerhet, som mest gälde. De underhandlingar han hade
att bedrifva höra icke till mitt ämne; angelägne till sina
egenskaper i den tiden, lycklige till sin utgång under grefve
Tessins hand, tyckas de nu ådraga sig mindre nyfikenhet.
Vi lefva uti ett tidehvarf, fruktbart på förbund;
myckenheten deraf gör dem föga pålitliga, det ena försvinner hastigt
för det andra. De likna nästan tidens flygt; det ögonblicket
vi tro oss äga är långt borta och har redan rymt undan
för flera andra.
Kardinalen*) ägde sin konungs högsta förtroende och
förtjente det. Han dog en fattig minister uti ett rikt land,
han älskade ro och lugn, men ett stort rike kan icke länge
äga dem. Han var en knapp hushållare, förstod att spara,
icke att vinna och öka. Intagen af den tanken, att handel
vanhedrade ett förnämt stånd, så borde ock ett af de yppersta
riken i Europa icke göra deraf sitt hufvudverk; hvarföre
ock grefve Tessin fann för sig mera lätthet med en
kommerstraktat än med subsidiers förökning, ehuru detta senare
äfven erhölls, dock som ett bevis på grefve Tessins
skicklighet.
Under vistandet uti Paris hade grefve Tessin anhållit
hos sin konung om afsked och att få lefva uti lugn sin
öfriga lifstid, antingen af aning om bullersamma
efterföljande tider eller af en naturlig böjelse för en ledigare lefnad,
uti hvilken hans sinne kunde hvila sig med sådana sysslor,
som icke skaka riken, väcka afund, ådraga mera besvär än
tacksamhet, men deremot innerligen förnöja, och äro ofta
mera osynlige för den tid man lefver uti än för efterverlden.
Konung och ständer tänkte nyttja hans snille längre för
riket, och han, i stället för afsked, blef kallad till rådsembetet
(1741). Ett embete, M. H., det förnämsta i riket och
stundom det sämsta, enär en konune vore benägen att förringa
O O ö
värdigheten eller en menighet snart färdig att ombyta
personer. Utan stöd från någondera sidan, måste det då
antingen upphöra, eller den tiden komma, att de som det
bekläda behöfva anlita ingendera.
Enär nu ordningen uti tidshändelserna bjuder mig att
beröra ett krig, knappt börjadt och med förlust slutadt,
*) Kardinal Fleuiy, Frankrikes regent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
