Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss under syndens och dödens våld; ärebegär återlockar oss
att söka nåd och försköning; ärelystnad har styrt Augusti
berömliga regering, ärevinning har våldfört en Tiberius och
en Nero till de fördömligaste gerningar: längtan efter ära
sätter oss alla på lyckans hjul och under lyckans
hufvud-yra omhvälfning. Anse vi oss alltså antingen som kristne
som bjudande eller som lydande i verlden, så äro vi alle
mer eller mindre af ärefebern angripne. Äran blodstänker
de vildaste fält, äran blodsölar de renaste vatten, äran vinner
med en ringa flock folk de herrligaste segrar, äran lider
med otalig härsmagt de skamligaste nederlag, äran skapar
hederskonungar, äran förvandlar folkets fäder i folkets
rof-djur; äran bygger hus, hedrar konster och utdelar penningar
ibland menigheten, äran kullrifver sina egna händers verk,
hon föraktar och ratar vett och dygd, hon tager med bister
uppsyn och glupsk åtgärd igen hvad hon nyss gifvit liafver;
äran förer en del af sina dyrkare till högsta anseende och
lägger en annan del på stupstocken.
Sådan och vida mera är ärans verkan. Hvadan händer
slikt? Jo, äran, lyckan och kärleken äro blinda och äga
måttligheten, försigtigheten och eftertanken till ledare: desse
trenne väktare äro ej alltid nog muntre och ofta
åstadkommer ett enda ögonblicks slummer en obotlig skada, då den
öfvergifna blinda faller i gropen.
Här ledas vi åter som under alla våra skäliga
betraktelser till en vördsam förundran öfver Guds försyn och
skickelse.
Huru kunde väl en menniska äga sin fria och ohindrade
vilja, om hon icke under all sin drift ägde valet af ondt
och god t?
Min nådige herre! Oftast har jag Eders Kongl. Höghet
förestält, huruledes en konungs högsta äremått ej består i
den prakt, höghet och eftertryck, som dess säte omgifva,
utan i den lycksaligheten alt råda öfver undersåtarnes hjertan
och alt vara allmänt älskad; men ännu har jag ej, som jag
mig påminna kan, berört all den tacksamhet, som konungar
äro sina undersåtares ärelystnad skyldige.
O huru uselt vore det land, der all äregirighet vore
utslocknad! o huru illa blefve den öfverhet betjenad, under
hvars regering ärevinning låge i dvala! o huru lam blef all
verkställighet, om hvar och en, nöjd med sin lott, ej fikade
efter indrägtigare vinning! Alltså är och blifver den verldsliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
