Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0!e tvenne lustspel, som här nedan meddelas, uppfördes
båda på frihetstidens egentliga scen, den s. k.
»Kungliga svenska skådeplatsen», hvars verksamhet
omfattar åren 1737—1753- Före denna tid kunna vi
knappast tala om ett svenskt lustspel i egentlig mening, om ock
den svenska teaterns historia öfver hufvud går vida längre
tillbaka i tiden. Den första ansatsen till grundläggande af
en fast svensk teater gjordes dock först vid 1600-talets slut.
En del studenter, som några år gifvit »allehanda
skådespel» i Upsala under ledning af professorerna Rudbeck och
Lagerlöf och härför rönt uppmuntran af drottning Ulrika
Eleonora d. ä., flyttade nemligen år 1686 denna sin
verksamhet till hufvudstaden. I den s. k. Lejonkulan vid slottet
uppförde detta vårt första inhemska skådespelarsällskap
under sex år åtskilliga svenska dramer, till stor del
författade eller bearbetade af de unga aktörerna sjelfva. Dessa
stycken utgjordes dock förnämligast af sorgespel i den franskt
klassiska stilen med främmande ämnen som »Darius»,
»Phaeton» o. s. v. och blefvo utan egentligt inflytande på
vår vitterhet.
Också hade detta sällskaps korta verksamhet nästan
hunnit råka i glömska, när efter närmare femtio år försöket
åter förnyades. Omständigheterna syntes denna gång
gynnsammare. Efter Karl den tolftes död och de blodiga
krigens slut hade vårt fädernesland fått upplefva femton
välsignelserika fredsår, under hvilka det hemtat nya krafter
och börjat återvinna sin välmåga. Äfven för vårt språk
och vår literatur hade med frihetstiden ingått ett nytt,
betydelsefullt skede. Känslan af modersmålets jemnbördighet
med andra språk hade gjort sig allt mera gällande, intresset
för en svensk literatur och särskildt begäret efter en
stående svensk scen hade blifvit allt allmännare och lifligare.
På dramats område försöker man sig först med
öfversätt-ningar, och dessa blifva efter hand allt talrikare. Särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
