- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
324

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fru Lotta. Se nu då! (Ser stint på lienne.)

Fröken Sophia. Grefve Hurtig! Håll nu färgen.

Fru Lotta. Huru kan du vara så förtretlig? (Skjuter
henne ifrån sig.)

Fröken Sophia. Var det der, som skon klämde, min
puppa lilla"? Ah, du må rätt så väl tillstå, hvad du ej kan
dölja: du är kär, min hjertunge, erbarmligen kär.

Fru Lotta. (Suckar.) Hvarföre må jag ock icke
uppenbara dig min svaghet? Har jag dock sedan vår första
bekantskap aldrig hållit något hemligt för dig. Ja, jag skall
säga dig allt, min hjertans Fiken: jag älskar grefve Hurtig,
han älskar mig igen, och oss felas intet mer än min fars
samtycke att göra oss begge lyckliga.

Fröken Sophia. Har min vän varit länge bekant med
honom?

t Fru Lotta. Ej längre än sedan jag kom hit till Stock-

holm, hvilket är ungefär fjorton dagar sedan.

Fröken Sophia. Jag önskar dig lycka, men tyckes
dock för en så kort bekantskap, så har . . .

Fru Lotta. Min Fiken lilla, det är bäst att göra fort,
livad man ämnar göra.

Fröken Sophia. Ja ja, min vän; men man ångrar
ofta länge det, man har gjort i hast. Dock förlåt mig, jag
känner inte din grefve, ty fastän han skall låts vara min
kusin, har jag aldrig sett honom.

Fru Lotta. Du vet då, att på hans härkomst är intet
att säga, hans person kan ingen neka att den är angenäm.
Han är fuller något yr, men man plägar säga, att den yraste
hästen blifver ofta den bästa.

Fröken Sophia. Ja, men han bryter ock ofta halsen
af den, som honom skall tämja; dessutom så har jag hört,
att de hästar, som en gång få vanan att skena eller kollra,
blifva aldrig bättre. Dock, det är du, som skall nyttja n
och brukan, min vän: är du nöjd, så är allt nog; jag
önskar, att du alltid må hafva orsak att vara så.

Puppa = ilocka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free