Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lotta. Hvad felas honom? — Grefve, grefve . . .
Grefve Hurtig. Ah, min skönaste fru, fägnaden att
se er betog mig så . . . så . . . (Kastar emellertid oförmärkt
ögonen till fröken Stadig.) Men å propos, jag skall säga er en
lustig passage: tänk, min gunstiga fru, jag hafver nu den
äran här presentera i denna helt och hållet svenska
kavaljeren tillika min kusin och rival. Han har haft det nöjet
att se er en gång i en visit, säger han. I har segrat öfver
honom, utan att I det vet; han har, stackars gosse, länge
sökt tillfälle att få berätta er sådant, och jag är så
chari-table att nu förskaffa honom detsamma.
Fru Lotta. Min sann, grefve . . .
Grefve Hurtig. Han ser enfaldig och blyg ut; men
de säga, att i stillaste vatten gå tjockaste fiskarne. Han är
med allt det mycket farlig, mycket farlig; han har, på min
ära, hotat att vilja sticka ut mig hos er. Tänk, min fru, är
jag icke uti stor fara? Ha ha . . .
Fru Lotta. Allt skämt är inte anständigt, grefve. Vet,
att ert går nu för långt.
Baron Stadig. Min nådiga fru, hans skämt går ut på
mig, jag har den förtjent, och han säger rena sanningen
under sitt löje. Jag har inte kunnat dölja mina hjertans
tankar, jag har bekänt för honom, det jag aldrig sett
något så fullkomligt som er person, och han har hört både
min förundran och harm, då han berättade sig hafva den
lyckan att vara älskad af er.
Fru Lotta. Hvad, grefve, törs I?
Grefve Hurtig. Ej, hvad är det mer? I är ett
förnämt fruntimmer, jag är ej af ringare härkomst; I är rik,
jag är förmögen; I är enka, jag är ungkarl; I är nitton år
gammal, jag har just fylt mina fyra och tjugu; I är skön,
jag är angenäm. (Vänder sig till spegeln och beser sig sjelf samt
lagar sin toupet till rätta.) Vi äro skapade för hvarandra, vi
älska hvarandra; hvarföre skall allt sådant hållas hemligt?
Fru Lotta. Gör er inte så säker, grefve Hurtig:
fruntimmer är föränderligt, och om det så vore, att jag hade någon
god tanke för er, vill jag inte att det just skall blåsas ut
heller. Jag älskar tystlåtenhet.
Grefve Hurtig. Ej, min fru, livad nämnde 1 der?
Tystlåtenhet? Fy, hvad för osmaklig ragout gör den och
kärlek tillhopa!
Blåsa ut = trumpeta ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
