- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
338

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sara. Ja, gör hon så, ers nåd. Hon lärer hjerteligen

fägna sig öfver er ankomst.

Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl. Alen hur
står det till med dig, min flicka? Har du fått någon friare
här i Stockholm, heller huru?

Sara. Friare hänga inte på hvar buske, ers nåd.
Hvem vill hafva en så fattig flicka, som jag är?

Amiral Enterfelt. Om du är dygdig, sä är du rik,
min dotter; din tid tör komma, när du det minst förmodar.
Haf tålamod, min dotter, det är väl, det är väl.

Sara. Det vore ändå bättre, ers nåd, om jag inte
be-höfde hafva tålamod. Men här kommer min fru.

Fjercle inträdet.

Amiralen, Sara, Fru Lotta Enterfelt, Fröken Sophia

Gladlynt.

Fru Lotta. I är hjerteligen välkommen, min kära far!
Jag hoppas, I mår väl och har haft en lyckelig resa?

Amiral Enterfelt. Det gläder mig, min Lotta, att jag
finner dig vid en god helsa i dessa sjukliga tiderna. Min
resa har gått lyckelig och väl, och jag är så frisk och sund,
som en man vid mina år det kan förvänta. Men huru har
du mått, sedan vi skildes åt?

Fru Lotta. Väl nog, min far, undantagandes min
hufvudvärk, som jag nu är så van vid, att jag ej räknar
den mer för någon sjukdom.

Fröken Sophia. (Rycker fru Lotta i armen.) Skall jag
säga amiralen, hvad för sjuka som nu plågar dig mest,
min Lotta?

Fru Lotta. Jag tänker, du är galen, flicka.

Amiral Enterfelt. Ja ja, mitt barn, vi måste alla
hafva något att blåsa uppå, den ena det, den andra det, det
är väl, det är väl. — Men se, är icke min gudotter fröken
Gladlynt här?

Fru Lotta. Äfven hon i lefvandes lifvet, gufar, äfven
sa galen och äfven så yr, som när I såg henne sist.

Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl. Det fägnar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free