Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mandom till adelståndet; han och jag hafva tjent oss
upp ifrån det aldra ringaste, han till generalmajor af
kavalleriet, och jag till amiral. Vi hafva begge varit lyckelige
i våra giften, begge lyckelige i våra barn, och begge så
lyckelige att lemna dem i godt tillstånd efter oss. Han
fick väl inte lefva så länge som jag; men när han dog, så
dog ock en så ärlig och redlig patriot, en så brav officerare,
en så god och uppriktig vän samt en så lustig och
angenäm sällskapsbror som någon i hela Sverige, ta’n hvar
man vill.
Fröken Sophia. Min fars endaste dotter tackar er
mycket, gufar, för det I talar så väl om honom.
Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl. Jag mins,
jag var på hans bröllop med er mor, gudotter, som då var
Guvernör Baron Stadigs enka. Der var fnysande och
snor-kande, skall I veta, fast i mjugg. Några af brudens slägt
tyckte giftermålet olikt; Gladlynt förstod saken rätt: han
satte näsan rätt så högt i vädret som de. Kallsinnigheten
emellan honom och dem varade i några år, men när de
sågo, huru han på allt sätt gjorde er mor lycklig, hvad
noga omsorg han tog om sin styfsons uppfostring och
egendom, och huru han i alla måtto älskade honom som sitt eget
barn, då vardt allt väl igen. Er goda mor lefde inte så
många år, som hennes fromhet och dygdiga lefverne hade
varit nödigt till ett exempel för andra här i verlden, och
hennes död var orsaken, att min goda bror och vän, er far,
ut.af sorg snart följde efter.
Fröken Sophia. Men, min gufar, har inte fru Lotta
orsak att vara svartsjuk? I talar så mycket med mig, och
intet med henne. (Till fru Lotta.) Tänk om grefve Hurtig
gjorde så, min Lotta lilla!
Fru Lotta. (Till fröken.) Tig, din fjolla! (Till amiralen.)
Ja, min far, Fiken tyckes ha rätt: jag har min sann orsak
att vara litet misslynt.
Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl. Jag är
gammal, flickor, och har sett samt öfverlefvat mycket här i
verlden; derföre berättar jag ock ger na, hvad i förra tider
sig tilldragit. Jag har gjort det till att roa er begge.
Fru Lotta. Men hvad är det för en friare, som min
far har sändt sin dotter neder ifrån landet?
Amiral Enterfelt. (Ler.) Hvem? Junker¿Torbjörn?
Fnysa och snorka = yttra sin ovilja ocli sin missaktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
