Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lotta. Att han må gå och hänga upp sig sjelf,
om han vill, den besten.
Amiral Enterfelt. Alen han är en riker man, min
dotter!
Fru Lotta. Ja, jag tror, vi hörde fuller det; han tog
ut sin jordbok och ville ändtligen, Sara skulle se efter by
och bonde och alla ränte-persedlar, som han sade.
Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl. Men, min
Lotta, dåliga hästar kommer man ock till byte med.
Fröken Sophia. Alen skinkmärrar, gufar, duga till
intet annat än att skänka en kula åt, och sedan till vargmat.
Fru Lotta. Alen utan skämt, far: jag hoppas, det
var allenast att roa er, att I sände en sådan fåne till mig?
Amiral Enterfelt. Jag vill inte gerna roa mig, min
dotter, till att begabba andra. Derföre så böd jag ock till,
allt det jag kunde, att afråda junker Torbjörn från sin resa;
men som han var envis, gaf jag honom det brefvet, som
han träget bedt om, lofvade honom ock, att om han kunde
få ditt ja, skulle ock mitt följa. Jag var säker, att han
inte skulle få det förra; ty vågade jag inte mycket med min
lofven. Alen, min Lotta, jag har en annan ting att säga dig.
Fru Lotta. Hvad då, min far?
Amiral Enterfelt. Din gumor, grefvinnan Lotta
Hurtig, som hade fått veta, att jag skulle resa hit upp till
Stockholm, sände bud till mig och begärde, jag ville i vägen
besöka henne, det jag ock så mycket heldre gjorde, som hon
är en fru, den der förtjenar allas vördnad och alltid plägat
en oafbruten vänskap med mitt hus. Jag vill vara kort,
mitt barn, att säga dig hennes och mitt samtal, ty jag
känner, att jag behöfver hvila mig. Det gick derpå ut, att hon
begärde dig till hustru för sin brorson, grefve Wilhelm
Hurtig, och bad, att jag skulle söka att öfvertala dig dertill,
när jag kom till Stockholm; hvilken hennes begäran jag ej
kunde afslå och framställer den nu som en huld far, som
väl skulle önska denna alliancen, hvilken jag ock anser som
både mycket hederlig och fördelaktig, men dock lemnar det
i ditt eget val. Känner du grefven, mitt barn?
Fru Lotta. (I en sakta röst.) Ja, gör jag så, min far.
Fröken Sophia. Fy fy, min Lotta, sväfva inte så på
målet, tala dristigt, min docka! Vill du, jag skall tala
för dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
