Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ères de vivre, som jag eljest är så laggrann uti. Men, min
fru, hvarföre var 1 så otålig sist, när I så godt som visade
mig dörren?
Fru Lotta. Examinera ert eget hjerta, grefve, och er
egen tunga! Tror I, att, fast ett dygdigt fruntimmer haft
den svagheten att tillstå, det hon hade något tycke för en
kavaljer, hon derföre utan förtret kan höra, att sådant
allestädes uttrumlas, ja torde äfven snart komma i avisorna?
Grefve Hurtig. Min fru, min kusin Stadig var min
confident och den endaste, jag förtrott mig till ; någon måste
jag ju liafva till att öppna mitt hjerta för. Om han varit
indiscret, är det mitt fel?
Fröken Sophia. Grefve, grefve, om I har så många
kusiner, som jag vet att I hafver confidenter i detta målet,
så har er slägt vackert tagit till och förökat sig på dessa
fjorton dagar. Min bror Stadig vet att tiga och tala med,
det försäkrar jag er på.
Grefve Hurtig. Åter två emot en igen! Ma foi, il n’y
a pas moyen. (Kastar ögonen åt fröken Sophia.)
Fru Lotta. Dessutan så skulle jag tro, grefve Hurtig,
att vissa samqväm, som I frequenterar, och vissa nöjen,
som I tager, ej vore anständige för en person af ert stånd,
och som pretenderar så mycket, som I gör, att älska et I
fruntimmer, som i allt håller sig så god som I.
Grefve Hurtig. Jalousie, ma foi! Men huru har hon
kunnat få veta sådant, min fru? Jag ser, Stockholm är
fullt med afund och baktal. Tacka vill jag Paris: der frågar
inte den ena efter den andra; folket löpa inte der med
sqvaller till att skilja tvenne älskande hjertan ifrån
hvarandra. Men det må vara huru det viil, min skönaste fru:
om jag något felat, hvilket jag dock inte vet, så beder jag
här på knä om förlåtelse.
Fröken Sophia. Grefve, grefve, I glömmer er! Fru
Lotta står inte bakom spegeln. Vänd er hit, om I skall be
henne om förlåtelse.
Fru Lotta. Kom, kom, grefve! Det ser så ut, som
vore spegeln eller snarare I sjelf, som I ser uti spegeln,
hvad I älskar mest. Jag vill dock vara så charitable att
tro det vara mer en ovana än egenkärlek hos er; jag är
fromsint och vill derföre denna gången förlåta er allt, men
Kom, kom = nå, nå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
