Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hem och laga mitt hår igen, som kommit i temmelig
désordre i mina tvenne bataljer, som jag haft här. Adieu.
(Går ut.)
Baron Stadig. Adieu, min kusin. (Går ut.)
Lasse. (För sig sjelf.) Adieu, monsir Lasse. Din grefve
spelar ett tusende pockers högt spel. Jag fruktar, han sätter
bet på slute’, å då lär han slå trumf på mina örlappar, så
att de’ hvisslar efter. (Löper ut.)
FEMTE AKTEN1*).
Första inträdet.
Baron Stadig. (Allena.) Jag vet inte väl, huru jag
skall anse den äran, mig är skedd, att den vackra fru
Lotta låtit bedja mig till sig i afton att hålla herr amiralen
Enterfelt sällskap. Vid andra omständigheter skulle jag hafva
ansett detta för en obeskriflig lycka, men nu kan jag inte
annat än frukta, att mig dymedelst förebådas den största
förlust, som jag någonsin kan lida, och som är oersättlig . . .
Fru Lottas fader är kommen (ill staden, hvilkens samtycke
endast felades att göra min kusin lycklig; min kusin har
ock sagt mig, att fru Lotta äfven befalt honom att i afton
infinna sig hos henne, samt. att hon förlåtit honom de fel,
som han kunde hafva begått. Hvad bör jag sluta af allt
detta, annat än att fru Lotta utsett denna afton till att
evigt gifva sig i min kusins våld, och att jag endast kommer
att vara dertill ett bedröfligt vittne? Men hvad vill jag
göra? Jag kan inte vara ond på grefve Hurtig: han har
gjort sitt bästa att vinna den ädlaste skatt i hela verlden;
jag har ej heller orsak att klaga på fru Lotta: hennes val
var gjordt, förrän hon mig någonsin kände; jag kan ej heller
säga, att hon gifvit mig den aldra minsta anledning att
hoppas, det hon ville eller kunde behjerta min trogna kärlek.
Jag vill önska dem begge lycka och med tålamod upptaga
mitt oblida öde samt, om möjligt är, tillse, att denna
kärleks-svaghet, som på så kort tid så godt som alldeles betagit
mig all sinnets ro och allt nöje, må också blifva den sista.
*) Spelar i fru Enterfelts bostad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
