Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara efter, om hon inte varit, så hade vi ännu varit bara
slätt och rätt sådana pigor som förr. Men nu få vi heta
jungfrur och gå klädda som vi vilja. Och det som mest är
med denna hjertans goda fru, så ger hon oss så mycken
grannlåt, som vi behöfva, och ju grannare och nättare vi
kunna vara, ju heldre ser hon det. Tro mig säkert, det
är inte en liten lycka för en fattig flicka att få vara i ett
hus, der man blir så hedrad och får gå så klädd som vi
här, och kan jag väl säga, att jag aldrig i min lifstid varit
så nöjd som nu denna lilla stund, se n jag blef jungfru.
Malena. Jag säger detsamma som du, min kära
Ingeborg. Och vet jag inte, hur det är fatt. Jag tycker, att
jag är nu liksom en annan menniska emot förr både till
väsende, tycke och allt annat. Till exempel: jag må väl tillstå,
att jag förr mycket tyckt om Truls, och som jag märkt, så
har han hållit af mig tillbaka igen; men nu är det som en
omvänd hand hos mig, och kan jag nu inte för min död tåla
honom mer, för jag tycker, att hans väsende är alltför gement
för mig. Och hoppas jag nu, sedan jag blifvit jungfru, att jag
lär kunna komina litet högre upp och göra bättre lycka än
med honom. Du kan aldrig tro, min kära Ingeborg, hur
näsvist han kom löpandes till mig i jåns just på det gamla
sättet, och som vi hade varit lika goda. Men jag viste
honom ock af, så att det höll efter, och tror jag inte, att han
så snart lär drista sig att komma igen på det sättet.
Ingeborg. Hå, deri gjorde du rätt, min kära Malena!
Ty huru vi bära oss åt, så måste vi inte ge bort det
ringaste af den heder, som vi nu böra ha. Jag kan väl ock
förtro dig, att jag också haft en och annan god vän, som
jag förr nog myst med munnen åt; men de äro allt sådana,
som jag nu omöjligen mera kan hålla goda nog. Och derför
om någon af de slokarne nu skulle komma till mig med
samma vänlighet och bekantskap som förr, så skall jag visa
de slynglarne af, äfven som du gjort med Truls. Men nu
skall jag säga dig en ting, som vår kära fru sade åt mig i
jåns. Hon bad mig, att jag oförmärkt och som af mig sjelf
skulle så laga, att folket här i huset skulle kalla henne »ers
nåd», sedan herrn fått en så hög tjenst, som han nu har,
och mente hon, att om du och jag begynna, så lära de
andra väl så göra med. Hon sade ock derhos, att det inte
vore för mycket, om mademoiselle Lovisa finge härefter heta
»fröken» af oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
