Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ens hufvud kan stå ut med allt det, som så hoptals
förefaller. Och jag tror, att folket är rasande att vara utgjordt på
mig i dag. Jag begynner rätt nu att bli trött, och jag tror
sömnig med, för jag fick inte stort sofva i natt för den
uppkastningens skull, som kom på mig. (Till Ingeborg.) Ja, hvar
äro då de två djeknarna? Jag måtte väl tala vid dem och
höra, hvad de säga, innan jag gifver dem något.
Ingeborg. Jo, de stå begge här, herr bokhållare.
Truls (sätter sig på sin länstol, sträcker sig och gäspar. Till
djeknarna.) Nå, säg man nu dristeligen, hvad I hafven att
draga an hos mig, och hvari er begäran består.
(Djeknarna ställa sig en på hvardera sidan om honom och bocka
sig mycket djupt. Den förste talar långsamt, lågt och messande och
dröjer en liten stund emellan livart ord, hvaremot den andre talar
mycket högt och det fortaste han kan.)
Förste djeknen. (När denne begynner tala, vänder Truls sig
till honom och ryggen till den andre.) Hög-vi-se, hög-äd-le och
hög-gun-sti-ge herr bok-häl-la-re, pa-tron och gvn-na-re, vi ä-ro
två fat-ti-ge djek-nar och bo-na-rum ar-ti-um
sci-en-ti-a-rum-que cul-to-res in-de-fes-si. Vi haf-va i-från barn-do-men
begynt att läg-ga oss på så-da-na sa-ker, som cum tem-po-re
kunna gö-ra oss skick-li-ge ad pro-mo-tio-nem et ad
ob-ti-nen-dum gra-dum ma-gi-ste-ri-i, på det vi se-dan måt-te blif-va
så myc-ket di-gnio-res till att blif-va an-tag-ne in mi-ni-ste-ri-o.
(Medan detta säges eller halft sjunges, begynner Truls så småningom
att bli långögd och att slumra.)
Andre djeknen. (Talar så fort och högt, att Truls härigenom
blir uppväckt. Truls gnuggar sig i ögonen och vänder sig till den
talande.) Alldenstund nu våra parentes, som äro mycket
fattige incolai uti staden Södertelje, ej hafva råd och lägenhet
att så understödja oss uti förenämnda vårt lofliga och, som
vi förmoda, omnium bonorum approbationem förtjenande
uppsåt, och det är bekant, quod paupertas sit durissimum
telum, quaj etiam ferrum frangit, så att vi derför äro tvungne
impetrandi propositi infinis et laudabilis, uti speramus,
instituti gratia att söka goda menniskors hjelp och benägna
understöd . . .
Förste djeknen. (När denne begynner tala, vänder Truls
sig åter till honom och ryggen åt den andre.) Föl’-den-skull och
e-me-dan vi i-från åt-skil-li-ga är till-ba-ka haf-va af
er-fa-ren-he-ten in-hem-tat, att hög-väl-bor-ne nu-va-ran-de
öf-ver-dik-ta-tö-ren herr Jes-per Mes och hen-nes hö-ga nåd all-tid va-rit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
