Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Rangsjuk (stiger upp och säger för sig sjelf:) Nå, nu
kan jag väl säga, att allting stöter hoptals till att hedra
vårt hus. Jaså, farväl, monsieur grefve Valentin, och
understå dig aldrig att komma mer framför mina ögon med en
så näsvis begäran, som du härtills gjort, ty här är nu inte
allenast en mycket hederligare grefve, än du är, din sloker,
utan ock en riddare och en general-riksskattmästare, som
vill bli min måg. (Till Leopold.) Jag tillstår, att den, som
gifvit ers höggrefliga höga herrlighet detta förslag, har inte
mindre varit vän af vårt hus än af honom, emedan min
herre och jag skulle räkna oss det för en synnerlig förrnon,
om ers höggrefliga höga herrlighet skulle ibland så många
andra behaga göra reflektion på vår dotter.
Jesper. Ja, det kan jag väl också säga, att det sker
oss en mycket stor heder derigenom.
Leopold. Jag tackar herr generaldiktatören och
hennes nåd för denna benägna utlåtelse. Men hvad säger då
fröken dertill?
Lovisa (utan att känna igen Leopold). Jag tackar ers
herr-ligliet . . .
Fru Rangsjuk (faller henne i talet). Nå, aldrig har jag
hört så dumt i all min dar! Du har nu hört denna titel
väl hundra gånger nämnas, och ändå kan du inte säga n
rätt. Ers höggrefliga höga herrlighet skall du säga.
Lovisa. Ja, jag beder, att det inte må tagas illa upp,
om jag inte rätt sagt titeln. Jag ville eljest säga, att jag
tackar för den ära, som ers höggrefliga höga herrlighet nu
behagat göra mig, men jag måste beklaga derhos, att eders
höggrefliga höga herrlighet kommer för sent, eftersom jag
redan lofvat mig bort till en annan, så att jag alltså nu inte
mera kan råda om mig sjelf.
Fru Rangsjuk. Nå, har nånsin någon menniska i
verlden hört maken!
Jesper. Ja, jag må väl säga detsamma, min vän.
Leopold. Det vore mig alltför okärt, min fröken, om
det så hänger tillsammans, som hon behagar till att säga.
Eljest skulle jag väl tro, att jag är henne så mycket värd
som någon annan.
Lovisa. Hvad det angår, så tror jag, att herr grefven
inte allenast är värd mig, utan ock den, som är många
gånger bättre än jag. Men för den, som jag en gång gifvit
mitt löfte till, har jag allaredan fattat en så beständig vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
