Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopold. Jag har dertill mina stora skäl, som jag vid
annat tillfälle skall hafva den äran att berätta.
Fru Rangsjuk. An om min herre nu skulle göra så,
kunde han då likafullt få behålla karakteren och rangen af
generaldiktatör, som han nu har?
Leopold. Ja, utan tvifvel, ers nåd. Ty den förmonen
kan ingen mera betaga honom, så länge han lefver.
Fru Rangsjuk. Nå, det går väl ändtligen ändå an.
Men så mycket är det likväl, att om han nu sätter sig ned
på landet igen, så kan han aldrig ha något hopp till att
komma högre upp i verlden, än han nu är.
Jesper. Äh, min vän, pass på till att göra flera
svårigheter vid en sak, som är oss så fördelaktig som denna! Jag
har nog hitintills låtit förföra mig till fåfängligheter, men jag
hoppas att för det tillkommande taga mig bättre till vara.
Leopold. Ja, det är allt väl. Men med allt detta är
ännu den förnämsta saken oafgjord, och har jag ännu inte
hört fröken tala ett enda ord deri.
Lovisa. Hvad herr grefvens begäran angår i anseende
till mig, så har jag redan sagt min mening derom, och
der-ifrån går jag inte.
Jesper. Men skall du vara så obetänksam, att du inte
skall hafva mera ömhet för dina föräldrar än så? Du ser
ju, att deras välfärd dependerar deraf, att du ger ditt
samtycke till detta giftermålet.
Lovisa. Det är mig okärt, att mina föräldrar satt sig
i det tillståndet, att de inte kunna komma sig före igen utan
till att sälja mig bort. Men ännu mycket okärare är det mig,
att jag omöjligt kan vara till deras tjenst i detta mål,
eftersom jag inte mera är fal eller min egen, utan, som jag
redan sagt, hör en annan till. Med ett ord, om jag inte
får gifta mig med Leopold, så vill jag lefva ogift i alla mina
dar. Och hvem vet, om inte Leopold torde vara i stånd
att göra min far och mor samma tjenst, som nu tillbjudes?
Leopold. Jag ser väl, att fröken är oöfvervinnelig, och
jag skattar den lyckligast ibland alla, som har haft den
förmonen att vinna hennes sinne. Men ännu faller mig något
in, som jag måste försöka. Jag ber bara, att jag får ha den
äran att tala med fröken ett par ord ensam. (Tar henne vid
handen och för henne på den ena sidan af teatern. Afsides till henne:)
Men hur är det fatt, min sköna Lovisa? Är det då ert
fulla allvar, att I inte känner igen mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
