- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
11

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stolpe. Ah Gud bevars, flicka! Du talar som en tåpa.
Huru skulle han bli hemma, när hertig Gustaf Adolf, som
är endast sexton år, gör sitt företa krigsprof? och se n
hennes äldste son har blifvit i Sigismunds parti, och Hennes
Nåd alltid varit konung Carl tillgifven, så har hon ej kunnat
neka unga baron att följa kronprinsen.

Stina. Men, min pappa, hvad unga baron var glad
att gå med hertigen! Mins pappa hur han sade, att han
skulle vara den förste att stiga till storms?

Stolpe. Tänk, det vore underverk att ej minnas det.
Det var ju ej längre se’n än se’n i förrgår. Men vi måste
snart få tidningar: Kristianopel är ej mer än tre mil härifrån.

Stina. Hennes Nåd har redan varit tre gånger ute på
landsvägen. Hon gick nu åter igen med unga fröken att se
om inte någon kommer. Hon är för det minsta så bestört,
att det är både ynkligt och löjligt. Rättnunnas stod hon i
fönstret och såg der åt djurgården, och på en gång suckade
hon och sade: Herre Gud! jag trodde se min äldsta son.
Stina, se hvem är det som går der nere! Och jag, som
satt på golfvet och stickade, jag blef så rädd, att jag
stoppade hufvudet emellan mina knän och gallskrek. Jag var
rädd, att det var ett spöke.

Stolpe. Fy skäms, flicka; och hvad sade Hennes Nåd?

Stina. Ack, hon var så bekymrad, att hon ej gaf akt
på mig.

Stolpe. Stina, jag har sagt dig tusen gånger, att du
aldrig skall sladdra så mycket. Allt livad du ser, förtäljer
du. Du kan inte tiga med något. Du är frågvis, nyfiken
och talträngd. Kom ihåg hvad jag dig säger, att genom
oförsigtighet gör man ofta mer ondt än genom ilska. Men
tiden går förbi. Jag måste gå till Hennes Nåd. Är hon i
djurgården, eller har hon gått åt landsvägen?

Stina. Hon gick öfver vindbryggan.

Stolpe. Det är bra. (Han gär)

Andra scenen.

Stina (ensam) Pappa säger alltid att jag ej kan tiga,
men jag vet ändå något, som jag ej sagt honom. Han hade
varit mycket förundrad, om han hade sett alla de pengar,

Rättnunnas = nyss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free