Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillåt mig att säga er, att jag låter inte narra mig af fagra
ord. Jag ser nog, att hon vill inbilla mig, att hon vet något
. . . och jag ser, att hon vet intet.
Anna. Förlåt mig, jag vet stället, som för till det rum,
hvarest den främmande herrn är införd. Det är rätt väl
gömdt. Jag har aldrig förr än i dag vetat, att en sådan
dörr funnits i slottet.
Tegel (småleende). Men hvar är då den dörren?
. O
Anna. A, det vet ni så väl som jag.
Tegel. Det är visst, att jag vet det bättre, ty ni vet
intet.
Anna. Förlåt mig, jag vet det rätt väl.
Tegel. Ba! ... Det är bara att utleta hvad jag vet.
Om fröken visste något, hade hon klarare utvist stället eller
dörren.
Anna. Stället? Se på den tronhimmeln. Bakom dess
rygg skyles dörren.
Tegel (hastigt). Hvad kunskap!
Anna. Och att der bakom finnes en stor jerndörr,
som lär föra till en löngång, ty den är läst.
Stina (med glädtighet). Och min far har nyckeln.
Tegel (afsides). Jag visste väl, att den gubben var
delaktig i stämplingen.
Stina (till Anna). Kors! Se hans förundran!
Anna. Hvad må det vara? (Till Tegel) Ser ni, att jag
är underrättad.
Tegel. Jag ser, att ni vet mer, än ni borde veta, men
att ni vet ej allt. Min fröken, det ni upptäckt emot er
vilja, kunde skaffa er förtret af er mor. Jag har för mycken
vänskap för er att vilja förorsaka er någon olägenhet. Jag
lofvar er att inte säga henne, att ni vet något; men sök att
inte förråda er sjelf. Dölj för henne edra kunskaper; hon
kunde deröfver förtörnas.
Anna. Men ni har lofvat att säga mig hvad jag inte
visste, se’n jag sagt hvad jag vet.
Tegel. Ni vet ej nog, för att jag kan säga eder allt.
Det är en statshemlighet, som bör döljas.
Anna (går bort med Stina flat och rycker på axlarna). En
statshemlighet ... Så sade ock fröken Brahe ... En
statshemlighet . . . Ack! jag säger allt livad jag vet och får
ändå inte veta mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
