Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Bjelke. Hvad?... 0 Gud! och det är jag, jag,
som anropas om hjelp! Det är jag! . . .
Siri Brahe. Ja, det är för er, för er allena, jag
honom upptäcker; för er, som för honom bör synas så farlig.
Jag vet, att jag kunde säga er, att tvungen af
omständigheterna, af våra misshälligheters hastiga lopp till en
förtigenhet, som i en annan tid ej kunde undskyllas, att
förenad med den jag älskade, i min konungs och dess systers
närvaro, mig icke var tillåtet att yppa en hemlighet, som
inte var endast min, att jag ej återsett er efter tio år förr
än i das, att mina äldsta bröder afslutat er och min för-
O ’
ening utan min vetskap och bortlofvat en hand, den jag ej
mera kunde gifva. Jag finner nog hvad dessa svaga skäl
kunna litet verka på en kärlek, ett hjerta, så rättmätigt
såradt. Ni kan hämnas, ni kan öfverlemna er fritt till er
vrede. Tag mig till målet af er hämd, jag rättvisar den;
men om Siri Brahe ej kunnat svara mot er låga, om dess
hjerta ej kunnat gifva sig mer än en gång, så har dess
aktning, den höga tanka, hon fattat om ert ädelmod, aldrig
kunnat visa sig med mera sanning än i denna stund, då
hon anförtror er endast och i ert våld ett ännu kärare öde
än sjelfva sin välfärd, och då hon sätter er i stånd att
hämnas en senfärdig bekännelse af ett hjertas tillstånd, som
ej mera kan ändras.
Erik Bjelke. Hvad hör jag? O Gud!
Siri Brahe (lemnar honom nyckeln till hvalfvet). Att i
edra händer lemnas mitt, min makes, er slägtings öde. Med
ett ord: Johan Gvllenstjernas frihet och lif.
Erik Bjelke. Johan Gyllenstjerna!
Siri Brahe. Han sjelf, som skall i dag af er
åter-gifvas till sin maka, till sin konung, eller af er lemnas i
sina förföljares, i sina bödlars händer. Ert val är ej mer
fritt: döm om min aktning . . . döm om min förtviflan.
Erik Bjelke. Af så många dödliga sting sårad,
orörlig, tryckt af förundran, harm, sorg, kärlek, beundran, är
jag som af tordön slagen . . . kärlek . . . förtviflan . . .
skyldighet . . . Ack, Siri! . . . Grymma Siri! . . .
(En tropp soldater synes vid bryggan.)
Siri Brahe. Hvad förfärlig skara! Jag är förlorad.
Erik Bjelke. Hvad grymt tillstånd! . . . Hvad strid!
Jag ser allt . . . min olycka . . . min skyldighet . . . Hedern
talar; det är nog. . . Jag skall följa dess förfärliga röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
