Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf; som stämplat med sin slägt mot fäderneslandet, och
som . . .
Gustaf Adolf (till Bjelke). Bjelke, det är ej det, du
mig sagt. Kärleken allena, sade du . . .
Siri Brahe. Ack, prins! Kan ni tro, att jag, att denna
vördade fru kunde stämpla emot eder? Nej, vårt tankesätt
är er för mycket kändt, att tro oss om en nedrighet. Nej,
du ser en ädel riddersman, en trofast undersåte, som vågat
allt för kärleken och naturen.
Tegel. Se ikring er, prins, och döm om sanningen af
deras ord: se er omgifven af beväpnadt folk, och darra sjelf
för er säkerhet. Ädelmodige prins! Jag ryser, då jag ser
er bland Sigismunds beväpnade rnedhållare.
Stolpe (som kastar sig på knä). Ack, prins! Låt ej
smädarens röst förleda er rättvisa.
Gustaf Aclolf (till Bjelke). Hvem är den gamle mannen?
Stolpe (med häftighet). Jag är en soldat, som stridt för
en far vid Stångebro, som med samma arm, ni ser
beväpnad, skulle strida för er; men som ej kan lida att se dygden
baktalas och min fosterson beskyllas för nedriga
missgernin-gar. Det är jag, prins, det är jag allena, som dristat med
beväpnad styrka försvara min gamle herres son. Det är
jag, som för edra fötter väntar ett rättmätigt straff för min
djerfhet. Men prins, men nådige och ädelmodige prins!
hvem kunde se oskulden uppoffras utan att den försvara?
Jag visste eder snart komma, och jag var säker, att ni skulle
bli för oss en skyddsengel.
Gustaf Adolf. Det gör tillfvlles; du har uppl\rst mig.
(Han upplyfter honom) Trogne och ädelmodige man! Din
uppriktighet öfvertygar mig. (Till vakten) Jag är nöjd; gif
honom sin värja igen.
Tegel. Han fri! Er far . . .
Gustaf Adolf. Är för stor att neka mig sitt biträde.
Gyllenstjernas frihet skall bli min segers belöning.
Tegel. Men en upprorisk? En Sigismunds
medhål-lare? En . . .
Gustaf Adolf. Jag är ej satt att dömma emellan en
far, en kung och Sigismund. Men jag känner mitt hjerta
för stort att ej beskydda en svensk, som uppoffrat allt för
den trohet, han trott sig skyldig den kung, han ansett för
sin rätta herre; och jag tror min fars tron för befästad att
behöfva frukta en flykting, bortglömd och utan stöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
