Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärleksord, andia middagen smyga kärleksbref: det är som
en sjöman att framföra sin kärlek . . . Det går hastigt.
Kapten. Ja — men inte lyckligt.
Baron. Svägerskan hade betänkt sig. Du lär ha fått
brefven obrutna tillbaka?
Kapten. Nej, jag fick om en half timme af fröken
ett svar fullt af godhet, och som uppfylde mitt hjerta med
hopp; men det varade icke länge.
Baron. Hon lär endast ha velat skämta. Din hastiga
kärlek lär ej ha blifvit trodd. Man tror inte så hastigt
kärleken på landet som i Stockholm.
Kapten. Förlåt mig, hon var rätt uppriktig; men
brodern . . .
Baron. A, brodern . . . Jag glömde bort honom. Ja,
bröder, farbröder, morbröder, förmyndare, farbror, faster,
moster, det är ledsamma djur, de ä’ förargliga. Nå
fullfölj . . . brodern . . .
Kapten. Om en liten stund visste brodern om allt.
Hans hustru hade sagt honom, att jag råkade dem alla tre
på promenaden. Hofrättsrådinnan sade mig sakta, pekande
på sin man, som gick bredvid min fröken: sök att
öfver-tvga honom om er kärlek; han vet allt; han vill inte tro
er uppriktig . . . Jag törs inte säga mer; jag är rädd han
märker, att vi talas vid. — Jag ville svara, men hon vände
mig ryggen.
Baron. Nå, talte då brodern?
Kapten. Han tog mig afsides och ville öfvertvga mig,
att min kärlek inte var uppriktig; och då jag försäkrade
honom derom . . .
Baron. Med din vanliga häftighet.
Kapten. Med all den ifver, som en uppeldad kärlek
har, dä han tror sig förolämpad ... så skrattade han.
Baron (alltid med samma ton). Det var inte höfligt.
Kapten. Han skrattade, säger jag, och försäkrade, att
jag var för ung. För ung? sade jag; förlåt mig, jag har
varit vid tre bataljer. — Det gör er heder och ger er några
år mer på er meritlista; men min systers meriter äro ännu
större. — Men, herr hofrättsråd, är det inte en stor dygd att
lifligen älska? — Men en ännu större att vara trofast, och det
ser ni inte ut att kunna blifva. — Hur kan ni tvifla derom?
— Det tillåter ni mig; och se’n har min syster inte rätt att
fordra den. — Er syster inte rätt att fordra kärlek? O Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
