Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tal
till Rikets Ständer på rikssalen, den 21 Augusti 1772*).
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige, Vördige, Vällärde,
Äreborne, Förståndige, Välaktade, Hedervärde och Redlige
Gode Herrar och Svenske Män!
Uppfvld af den innerligaste bedröfvelse öfver det
tillstånd, fäderneslandet sig nu befinner uti, och tvungen att
visa eder sanningen i sin fulla dag, då riket står på brädden
af dess fall, bören I ej vara förundrade, om jag i dag ej
emottager eder med de glada känslor, som alltid uppfylt
mitt hjerta, då I inför tronen varit församlade. Mitt hjerta
kan ej förebrå mig att hafva dölj t något för eder. Jag har
tvenne gånger tilltalat eder, med all den sanning, som mitt
kall kräfde, med all den uppriktighet, som den rätta äran
äskar. Samma uppriktighet skall nu föra mitt tal, då det
framfarna måste upprepas för att kunna bota det närvarande.
Det är en bedröflig, men allmänt känd sanning, att
hat och tvedrägt sönderslitit riket. Nationen har, sedan
längre tider tillbaka, varit skild genom tvenne partier, hvilka
delt henne, så till sägandes, i tvenne folkslag, förenade
allenast att sönderslita fäderneslandet. I veten, huru denna
söndring födt af sig agg, agget hämd, hämden förföljelser/
förföljelserna nya revolutioner, hvilket ändteligen blifvit en
periodisk sjukdom, som sargat och förnedrat hela samhället.
Dessa hvälfningar hafva skakat riket, för några personers
ärelystnads skull; strömmar af blod hafva runnit, än af det
ena partiet utgjutet, än af det andra, och folket har alltid
måst blifva offer för misshälligheter, som dem föga angingo,
men hvilkas olyckliga följder de först och mest kände. Att
befästa sitt välde har varit de rådandes enda föremål; allt
*) Se Gyllenborgs »Mitt lefverne», I, sid. 117.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
