Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moral, sitt bitande löje och sitt tvifvel på allt, som ej
omedelbart kunde begripas af det kallt räsonnerande förståndet,
hade så småningom lärt sig ringakta de nöjen, han förut
satt högst, och värdera dem han fordom ringaktat.
Än hade åldern icke plöjt hans panna
Och icke strött sin drifva i hans lockar
Och icke tyngt hans fjät och böjt hans skuldra
Och släckt hans snilles eld. — Men hvad ej åldern,
Det hade sorgen redan gjort och smärtans
Fördolda gift och känslans yra brånad
Och svallet af de sjudande passioner
Och svikna hopp om nöjen — ack ! som lofvat,
Och ledsna’n mera grym af dem — som hållit.
Med dessa ord karaktäriserar skalden sig sjelf i den
vackra dikten Till Kristina, men i fortsättningen af detta
till sin svägerska skrifna poem visar han, huru umgänget
med henne ombildat den misantropiske verldsmannen. Hvarje
sommar under sina sista lefnadsår hade nämligen skalden
rest till Skatelöf, broderns och svägerskans landtliga hem,
och der hade han åter funnit frid i sin själ:
Från denna stunden glömmer jag att lida,
Och smärtan halkar lätt utöfver själen,
Och fastnar någon gång dess pil och sårar,
Då ser jag er igen — och såret läkes.
Och nu, hvad gör mig verlden och dess bländsken,
De stores nåd emot de godes aktning,
Och dårars lof emot de vises bifall,
Och seklers minne mot ett nu af sällhet
Och mot en vänskapsblick af dig — Kristina.
Ur denna stämning sprungo de af den ädlaste känsla
genomandade dikterna Den nya skapelsen, Till Fredrika,
kantaten 1789 med dess högstämda, om Tegnérs Svea erinrande
patriotism, det från danskan öfversatta odet Till Stillheten m. fl.
Men samtidigt med det att Kellgren brann af intresse för de
stora händelser, som då timade på verldsteatern, samtidigt
med det att hans blick började öppna sig för en mängd
sidor i lifvet, som den unge, ytlige upplysningsfilosofen ej
mäktat fatta, samtidigt dermed fjättrades han vid sjuksängen.
En svag kroppskonstitution och väl äfven följderna af
ungdomligt lättsinne hade i förtid brutit hans krafter. Det
ligger något tragiskt öfver hans sista dagar: det är mannen,
som får lida för hvad ynglingen brutit, och lida — just i
den stund, som han står i begrepp att försona dennes
felsteg. Det är gripande att läsa de ord, med hvilka skalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
