Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR VISA.
Hvad blefve då det ömma hopp,
Som sig med tvång och fruktan röjer,
Som, bäfvande, i vördna’ns spår
Så småningom till målet går,
Och, då din sällhets mognad dröjer,
Dig med de blomsters ro förnöjer,
Dem bildningen på vägen sår?
Knapt är du förd i segrens sköt,
Förr’n ur din ljufva tjusning tagen
Du önskar, att du än bedragen
Din sällhet blott i tanken njöt.
Ej nog, att villans pensel målar
Med glada färger lifvets fält;
Hon visar det, vid hoppets strålar,
I grafvens natt, fördubbladt sällt.
Der, bakom höga bergens sträcka,
Hvars spetsar öfver molnet räcka,
Sig indianen bildat har
En himmel, alltid ren och klar,
Dit han ledsagad efter döden,
Hos de olyckeligas far
Skall tälja evighetens dar
I ostörd följd af sälla öden;
Der skall ej brist och slafveri
Och kristnes våld hans syn förfära;
Der skall han med odödlig ära
För tidens qval belönad bli.
Så fly, o grymma sannings dager,
Som våra glada drömmar stör!
Hvad mer om villan oss bedrager,
Blott hon vår lefnad lycklig gör?
Vårvisa.
Vinterns välde lyktar,
Och från våra tjäll
Bore harmsen flyktar
Högst på lappens fjäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
