Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af... Gud vet hvilka nöt. — I fall nu frågan blir,
Om icke vittra skrån må hållas för en gåfva
Af konung Örns förnumstige vizir,
Så lär tillåtas mig att svara
Med Alis ord uti Zemir:
Min tån, det tör kanske så vava . ..
Dumboms lefverne *).
Go’ herrar! lånen mig ert öra
Till salig Dumboms lefverne;
Om det ej ledsnar er att höra,
Så tör det roa er kanske.
Han föddes, enligt ödets domar,
Helt naken hit på jordens ring;
Men sen han kom till rikedomar,
Så brast det honom ingen ting.
I vaggan hade han med nöd
En gammal käring, som såg om sig;
Vardt derför illa sjuk — men kom sig;
Och lefde se’n allt till sin död.
Till karakteren from och god
Var han ej snar att blifva retad;
Men sågs han någon gång förtretad,
Så var det uti vredesmod.
Det fel, han haft i ungdomsvåren,
Att vara pojke förr än karl,
Man ganska visligt anmärkt har;
Men detta fel försvann med åren.
Till ingen man han afund bar.
Han såg väl ganska snedt på alla;
Men det bör man ej lastbart kalla,
Ty han var vindögd, stackars karl.
*) Detta stycke är en öfversättning från en fransk dikt af
Charadel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
