Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är Fä — Mitt andra Hund» — »Minsann,
Föll Dumbom in, ert hela — Fähund».
Om i Joujou de Normandie
Han ej som mästare briljerat,
Bör han ursäktas deruti,
Ty spelet var ej inventeradt.
Må hvem som kan och hvem som vill
Sin flygt åt högre rymder spänna;
Den vise Dumboms sats var denna:
»Jag lefver helst, när jag är till.»
Vår Dumbom lade sig en afton
Helt frisk och sund till själ och kropp;
Men steg om morgon stendöd opp —
O vandringsman! yvcofti oeaorov*).
Man äger ej snille för det man är galen.
Skaldestycke,
insändt till sällskapet: Pro Sensu Communi d. 1 Sept. 1787.
Jag medger det. — Helt visst blef mången stor mans del
Att snafva något fjät, att mörkna vissa stunder.
Allt ytterligt är stäldt på gränsen af ett fel:
Ju högre bergets spets, dess brantare derunder.
Känn faran, dödlige! af snillets himlalån.
Nyss Gud, nu åter mask, hvad sänkte dig? — En svindel.
Den stora spänningskraft, som lyft dig, snillets son,
Hvad är han? — Blott ett hår, blott tråden af en spindel.
Han, som sin ära stödd på tjugu sekler ser,
Som högst bland skalderne i evigt lof regerar,
Visst slumrar han ibland, vår goda far Homer:
Horatii egna ord. — Förlåt, jag blott citerar.
*) Gnothi sea vton = känn dig sjelf.
Svenska Parnassen III. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
