Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Re n märks bland sjelfva ljusets vänner
(Så mäktig är fantastens röst!),
Hur en och annan uppstå känner
En hemlig fruktan i sitt bröst.
Då reser sig vid talmansbordet
En man att stadga deras val.
Man lyssnar; Lucidor har ordet:
»I män och bröder» — var hans tal —
»Det fins en lag, af himlen stiftad,
För bruket af allt jordiskt godt:
Att utan vishet, gräns och mått
Skall sjelfva dygden bli ett brott
Och sjelfva sällheten förgiftad.
Hvad nyttigt kan ej skadligt bli?
Sömn stärker — sömn blir lethargi;
Mat föder — mat ger obstruktioner;
Öl värmer — öl gör stranguri;
Skratt muntrar — skratt blir konvulsioner;
Än mer: att alla dygders mor,
Den högsta dygd, hvarpå beror
All timmelig och evig lycka,
Gudsfruktan sjelf, för vida sträckt,
Har den bedröfliga effekt
Att vissa hufvuden förrycka!
Men om en man, ur dessa skäl,
Förbjöde någon kristen själ
Att skratta, äta, dricka, sofva,
Och framför allt sin Gud att lofva,
Då — tviflen ej — är denne man
Förutan prut ett af de båda:
Narr eller skålm. — Och hvad den våda
Beträffa må, som yppas kan
Af ljusets vårdslösa handtering,
Har deremot en klok regering
Två goda medel i sin hand:
Spön — tjenlige att fruktan väcka
Hos den försumliga och fräcka;
Och sprutor — färdige att släcka
I hast den grufligaste brand.»
Han slöt. — Ett allmänt bravo-skri!
Ett allmänt klappande i händren!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
