Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när i hans öga lästes
Blygsel, häpnad, sorg och hann,
När jag såg den stackarn slagen,
Blek, förtviflad, för min fot,
Undrar ni om jag betagen
Genast ångrade mitt hot:
»Vackra barn med pil och båga!
(Sade jag med mildrad röst),
Fly, hvad önskan törs du våga . . .
Fly, förgifta ej mitt bröst
Med en djerf’, förkastad låga;
När din saknad gör min plåga
Blifve vänskapen min tröst.
Ack! för mera sälla öden
Detta lif ej ämnadt var;
Fly, gör dig en dygd af nöden,
Fly mig, hasta dig, var snar.»
»Aldrig, aldrig, var hans svar,
Förr än sorgerna och döden
Hunnit ända dina dar.» —
Och ännu — ni mig förlåter! —
Står han lutad vid mitt bord,
Suckar, säger ej ett ord,
Ser mot himmelen — och gråter.
Till Kristina*).
Lägst ned i dalens djup och bergets klyfta
Oc-h täta granens sorgeliga skugga
Nyss flydde Timon undan verldens åsyn,
Och undan åsyn — ack! mer svår att undfly —
Den af sig sjelf, sin själ, sitt eget hjerta.
Än hade åldern icke plöjt hans panna,
Och icke strött sin drifva i hans lockar,
Och icke tyngt hans fjät, och böjt hans skuldra,
Och släckt hans snilles eld. — Men hvad ej åldern,
Det hade sorgen redan gjort, och smärtans
*) Denna dikt är skrifven till skaldens svägerska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
