- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
201

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

K.

Lyckligtvis är jag icke bunden till viss tid, hvilket
sannerligen blifvit alltför besvärligt, se’n jag mankerat min but.
Den var att härigenom kunna göra ett steg till
kollegiebordet. Jag har alltid syftat till någon säker lön. Då jag
nämndes till handsekreterare, hade jag sökt bli kommerseråd.

K.

Man ansåg det, kan jag tänka, för ridikvlt, som det
ock var.

K.

Ridikvlt, som det behagas: emellertid blefvo Dalin och
Gyllenborg kammarråd för sin poetiska talang. — Också
nyttjades ej heller detta skäl till afslag; men att jag
der-igenom för alltid skulle borttagas från vitterheten.

K.

Jag fruktar, en sådan syssla skulle blifvit. dig rätt
besvärlig. Att dageligen sitta flere timmar vid ett embetsbord,
att läsa och författa vidlyftiga akter i saker, som du ej
tillräckligen förstode, sådant hade visst blifvit odrägligt för
en poet.

K.

Om det är kännemärket af en poet att ej älska och
värdera något annat än vers, att hata alla ordentliga
göro-mål, allt förståndsarbete, så förtjenar jag ej det namnet.
(Och är det då en så svår sak till konsten eller mödan att
4 ä 5 dagar i veckan sitta i en god länstol från 10 till 1 och
opinera vid ett embetsbord? Den poetiska febern har aldrig
hos mig varit annat än intermittent, och med åren hafva
accéerne kommit mera sällan. Jag är nästan säker, att jag
ej skulle blifvit den odugligaste af våra embetsmän. Mina
små vittra försök skulle derigenom vunnit ett dubbelt värde:
de hade ansetts som en gåfva och ej som en pligt. Tillstå,
att den besvärligaste och löjligaste syssla, som fins i verlden,
är sysslan att ha snille. Och hvad dugligt kan man
författa med denna skyldighet att författa? Den som skrifver
för sitt nöje, när snillet och hogen påkalla, skrifver sällan
och väl. Han liknar en man, som jouerar af behof, af en
styrka, som jäser öfver; det blir vackra och raska barn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free