- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
214

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvarför han slutligen endast med svårighet fann sig till rätta
i den omgifning, som han förut med lif och lust tillhört.
Från ett sådant åskådningssätt var Leopold vida skild. Hos
honom funnos ej samma ansatser till utveckling. Under
skiftande yttre lefnadsomständigheter blef han sig ständigt
lik. Då man genomläser hans samlade skrifter, skall man
svårligen utfinna, hvilka dikter och uppsatser, som tillhöra
ett tidigare eller senare skede af hans 70-åriga lefnad. Ej
heller besatt han de vexlande tonerna på Kellgrens lyra,
och af den själfulla diktning, som så fulltonigt möter oss i
»Nya Skapelsen» och »Till Kristina», finner man hos
Leopold knappast ett spår, såvida man ej dit vill hänföra den
vackra, under senare delen af skaldens lif skrifna dikten
»Till Fru Wel/zin». Sitt förhållande till Kellgren har
Leopold sjelf angifvit med följande ord: »Jag äger ej
Kellgrens talang; men jag var ung, arbetade fortare och skref
mer. Innan kort uppvägde jag hans beröm, icke genom
den verkliga godheten af hvad jag gjorde (ty den lyriska
genren var aldrig min), utan liksom i mekaniska
beräkningar, genom massan multiplicerad med fortheten».

Detta omdöme är naturligtvis dikteradt af en afsigtligt
öfverdrifven blygsamhet, ty om Leopold saknar sinne för
den egentliga lyriken, så har han som författare andra
egenskaper, i hvilka han är fullt jemförlig med Kellgren, ja
t. o. m. öfverträffar honom. Hans styrka är den fina,
qvicka, skämtande, ofta satiriska berättelsen och den
sen-tentiösa dikten, der han förstår att åt sina tankar gifva
en lyftning i uttrycket och en retorisk prakt i språket, som
komma läsaren att glömma hvad som någon gång brister i
idéernas djup och grundlighet. Det fält, der han måhända
dock skördat sina största triumfer, är polemikens. Här står
han oöfverträffad i vår literatur. Med sitt skarpa logiska
tänkande, sin fina sarkasm, sin väl underhållna ironi förstod
han att bringa äfven de mest stridbare motståndare till
tystnad, och der Kellgren gaf tappt, der fortsatte ännu
Leopold segrande och triumferande striden.

Underlägsen Kellgren i poetisk begåfning, var han det
äfven å karakterens vägnar. Hvad man eljest kunde lägga
Kellgren till last, han var dock en ärlig sanningssökare,
som ej förstod att hofmannamässigt göra kompromisser
mellan sina fördelar och sitt åskådningssätt. Då han ej
kunde försona sina åsigter med sin förnäma omgifnings,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free