Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men om, förföriskt sköna qvinna,
Du dig i sömnens armar ter
Förtjusande som en gudinna,
Hur mycket är du det ej mer,
När dina mörka ögon brinna
Med samma glans, som dagen ger?
Ja när, i det du ljufligt ler,
Jag ser dig mig till mötes träda,
Så tycks mig, att jag våren ser,
Som kommer att naturen gläda.
Vid skymten af din lätta drägt,
Vid fladdrandet utaf din slöja,
Jag tror mig känna vingens fläkt
Af dufvorna, som draga Fröja.
Och skulle då mitt ödes skick
Ett qval uti min barm fördölja,
Så sjunker det, lik hafvets bölja,
För lugnet och för solens blick.
* *
När dagens vagn har sänkt sig neder,
Och väktarns rop och nattens bloss
I vänners lag församlat oss
Omkring det bord, du oss bereder;
Och när, vid klangen af de glas,
Som jag förtroligt räcker eder,
Det visa löjet sjelf bedras
Att från Olympen stiga neder;
När värmen af ditt sälla bröst
Sig öfver dina kinder breder,
Och när du stämt din sköna röst
Till kärlekens och vinets heder;
När dina fingrar smyga sig
Att mina händer sakta trycka
Till underpant utaf den lycka,
Som denna afton väntar mig:
Då skall, Semir, mig ej förtrvta
Att mina svaga likar se
I stjernbeströdda mantlar flyta;
Då kan jag af en lycka skryta,
Som konungar ej mäkta ge,
Och som jag icke ville byta
Mot den metall, spanjorerne
Ur mexikanska bergen bryta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
