Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilan, parningen och födan,
Dertill leder hon dem blott.
Aldrig dref hon dem att hinna
Ljus, som vägrats dem att nå,
För att allestädes finna
Endast lögn oeh natt ändå;
Aldrig att i gräl förspilla
Lifvets dar bland luntors dam,
För att med beundran gilla
Hvad en gammal narr tänkt illa,
Eller djupsint kläcka fram
Xya lärda drömmars villa.
Aldrig öfver molnets lopp
Lyfte hon från betet opp
Deras blick, af konsten väpnad,
För att sjunka strax ur skyn
Från millioner verldars syn
Till sitt eget stoft med häpnad.
Aldrig till ett nekadt väl
Styrde hon i deras själ
Atrån, ur sin dvala vaknad,
Eller gaf dem ljus om dygd,
För att inom sig med blygd
Bära vittnet om dess saknad.
Aldrig lärde hon dem sätt
Att med tungans blomster smycka
Hjertats låga tankesätt,
Eller björns och buffelns ätt
Att de öfriga förtrycka
Under namn af lag och rätt.
Hvem bland dem, som blott är mätt,
Se’n ej mer för lyckan darrar.
Arelystnans usla qval
Gör dem ej i tusental
Till beklagansvärda narrar.
Döden kommer en minut
Att från plågan dem befria,
Men de se ej långt förut
Benranglet med glas och lia
Båda dem ett rysligt slut;
Se ej utan värn och skoning
Gropen, dem för ögat satt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
