Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorgens son.
(Efter Herdcr.)
Vid hafvet på ensliga stranden
Satt Sorgen, från himmelen skild,
Och formade tankfull med handen
Af leret en menniskobild.
Zevs kom. — »Hvad är det?» hörs han fråga. —
»O Zevs, blott en skapnad af ler.
Men visa din gudaförmåga:
Skänk lif åt den bilden, du ser!» —
»Han lefve! — Likväl jag förklarar,
Min är han i kraft af mitt lån!» —
»Nej», utbrister Sorgen och svarar,
»Nej, låt mig behålla min son!»
»Af mig är han tillskapad vorden–»
»Ja, men han har lifvet af mig!» —
Som Jofur det sade, kom Jorden,
Såg bilden och yttrade sig:
»Från mig, ur mitt sköt är han röfvad:
Jag åter begär hvad jag mist.» —
»Din rätt», svarte Zevs, »skall bli pröfvad;
Saturnus må slita vår tvist.»
Han dömde: »Sig ingen beklage!
Till alla gemensamt han hör.
Du Zevs, som gaf lifvet, det tage
Med anden igen, när han dör!
»Du Jord, till din egendom göre
Hans ben; göm dem åter i frid!
Dig Sorg, dig, sin mor, han tillhöre
Sin hela besvärliga tid!
»Från dig skall, så länge han andas,
Han aldrig bli skild någon dag;
Din röst med hans stämma skall blandas,
Din bild med hans anletes drag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
