Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tills då gjort våld på hennes stunder;
Men vid den åldern, ja, derunder
Får könet mindre ondt om tid.
Först får då mannen sjelf små hinder:
Hans stränga pligt ej uppskof tål.
Se n ser man äfven andra minder:
De hafva också göromål.
Se n är man mera sällan buden:
Kalas blir rart vid vissa år,
Så att till slut den store Guden
Till sällskap ensam återstår.
Dock var det ingalunda detta,
Som förde vår Graziosas fot
Till stora kyrkan gent emot,
Att andakten ibland förrätta.
Men hennes själ, så lifligt god
(Vi det till hennes loford nämne),
Och mycken eld i hennes blod
Behöfde än dels luft, dels ämne.
Det fins ej tafla mera skön
An hon bland dessa tempelstoder,
På sänkta knän för Kristi moder,
I hela värmen af sin bön.
Hvad armar kring dess fötter förda!
Hvad ögon hvälfda ofvanåt!
Och hvilka läppar, ljufligt rörda,
I bedjande och bönhörd gråt!
0 kraft af himlens trogna dyrkan!
Uppbyggeisen gaf allmänt nit.
Fritänkarn sjelf, när han kom dit,
Svor på att ofta gå i kyrkan;
Så starkt kom bönen i kredit.
Bland andra, hit af ryktet dragna
Att se den sköna bedjerskan,
Var ock en dag dess egen man,
1 sanning ej den minst betagna.
Belsano, van att i sitt hus
Se henne dagligt mera föga,
Såg här sin hustru i ett ljus,
Alldeles ovant för hans öga.
Med möda mättar han sin syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
