Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag rönt din äkta kärleks välde,
Att om af fler jag fann behof,
Min fordran borde synas grof.
Först hade du för visso druckit
Giftbägarn samfäldt med din man,
Om den — som fasligt lätt går an —
Ej halkat ur din hand och spruckit.
Se n hade du, ej mindre fort,
Af eget förråd dig förgifvit,
Om giftet verkat, som det bort.
Ja, samma sak du ändå gjort,
Om doktorn blott receptet skrifvit.
Det fins ej medel, som du spart
Att dig med hast från verlden skilja,
Så att du qväljs nu, det är klart,
I lifvet tvärt emot din vilja.
Nu ser jag efter allt förnuft
Ej öfrigt råd, så framt ej detta,
Att i en vagn oss begge sätta
Och pröfva Tiberns morgonluft.
Gift verkar bättre då man rör sig.» —
— »Men din duell?» — »Allt sofver ju?
Polisen sjelf har natt ännu.» —
Vagn kom, och hans förslag gick för sig.
Hvart for han då? — jag ropas hör.
Se der, hvad sagan bäst förklarar
Och hvartill den, som sagan gör,
Med skyldig vördnad endast svarar:
Man får väl se, hvart kusken kör.
Klatsch! — Fort rycks vagnen fram sin kosa.
Vänskapligt gunga fru och man
På engelsk svigt bredvid hvarann.
»Nej, helga jungfru», skrek Graziosa,
»Du spar oss ej vid lifvet än,
Att strax oss skilja åt igen!» —
— »Må din förtröstan dig ej svika;
Mig anar starkt, att den bedrar.»
Så föll Belsanos korta svar,
Och farten öks, och husen vika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
