Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inga bevis, att inbillningen hos dessa forna folkslag på
samma rysliga sätt som i de påföljande seklerna
oupphörligt kringsväfvadee af syner och spökelser.
Detta samma gäller äfven om vår egen äldsta nordiska
vidskepelse, som hade med all sin råhet långt ifrån denna
mörka rvsliga graf- och liknatur. Sedan kristendomen
förändrade detta sig, hvaraf hos sjelfva Sturleson några prof
förekomma.
Det rätta ursprunget måste således böra sökas i
påfve-och munkseklernas vederstyggliga religionspolitik, hvars
grundsats tyckes hafva varit att genom själaförskräc-kelsen råda
öfver nationerna. Ju mera menniskorna nedsöfdes i mörker
och tanklöshet, ju starkare de derunder arbetades af de
hiskligaste drömbilder, ju mera man, kort sagdt, lyckades
att hålla dem i stundelig bäfvan för djefvulens både
andeliga och kroppsliga plågovälde, desto oumbärligare gjordes
naturligtvis för dessa uslingar helgonens, kyrkans och
pre-sternas heliga bistånd; med desto drygare offer skulle de
köpa sig deras beskydd emot den alltid omkringgående
själa-fienden och med desto blindare lvdaktighet anförtro sig åt
w O ö
de andeliga fädernas oinskränkta ledsagande.
En så rik källa kunde ej fela att vara tillräcklig, och
det behöfdes ej mera för att utsprida öfver verlden en
allmän andefruktan. Också herskade den oinskränkt. Redan
de första seklerna öfversvämmades af de grufligaste
undersagor, hvaraf alla gamla påfviska legender lemna oss
för-undransvärda bevis. Det var då ingen fred mer för hvarken
själar eller kroppar. Det var öfver allt, emellan de trogne
och afgrundsandarne, anfall och motstånd af den
förskräckligaste beskaffenhet. Det var öfver allt helgon, som lemnade
sammanlefnaden för att i öknar och på afsides orter göra
sin salighet med fruktan och bäfvan, med fastor och
bedröf-velser. Dagar och nätter tillbragtes på sådant sätt, i kamp
mot själafienden och hans anhang, och än öfvermannade,
utstodo desse andans män de hårdaste anfäktelser, än
segrande, tvungo de afgrundsfursten tillbaka till de snöpligaste
prof af underdånighet. De följande århundraden gjorde ej
annat än hopade samma ömkansvärda förvillelser. Nästan all
snilleodling hade upphört, allt förnuftsljus utslocknat, och ett
allmänt mörker höljde Europa, ända till reformationen, som
visserligen ej heller fullkomligt skingrade det. Det är
friheten ännu mera än lärorna deraf, som vi hafva att tacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
