Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkogårdar, vigd mull och gamla gästgifvarestugor. Denna
anmärkning är icke min, den tillhör Locke och Addison.
Tilläggom, att i den mon förnuftet uppodlas och
fortskrider hos nationerna, försvinna ur de dagliga händelserna
alla dessa hiskliga äfventyr, hvarom man har från de äldre
tiderna så otalisa berättelser. Det är då med dem likasom
med trolldom och andra undergerningar; de upphöra att vara
till, så snart man upphör att tro och frukta, eller att synas
tro och frukta dem. De äro då, och hafva alltid varit,
bedragna och förskrämda hjernors usla inbillningsfoster.
Detta om vidskepelsens klara lögner. Alen hvarföre då
något slags fruktan, äfven med förutsättande af möjligheten"?
Kan man inbilla sig utan orimlighet hos sådane varelser,
om de kunna gifvas, hvarken afsigt eller fysisk förmåga
eller tillåtelse att misshandla de lefvande? I fall de kunde
visa sig, hvarföre skulle man se dem med annan känsla än
den djupa förundran, som allt annat alldeles oförväntadt och
hittills oupptäckt i naturen har rätt att uppväcka?
Hvarföre skulle man t. ex. förskräckas för samma person, med
hvilken man tilläfventyrs flera år vänligt umgåtts och talat,
blott derföre att den numera icke vistas på samma ställe
som vi, blott derföre att den antingen har ingen kropp eller
en icke lika grof och sinlig kropp som den förut burit?
Min förmodan härom är denna: den som plågas af elakt
medvetande, fruktar i dessa syner rysliga varningsbud; den
som älskar lifvet, bäfvar för dödsvinken. Den förra förlike
sig med sig sjelf, den andra med mensklighetens allmänna
lott. Ingen frukte, från en så hög och allvarlig ordning
som det andra lifvets, någon absolut orimlighet.
Antagom för grundsats, att när inbillningen diktar i
skaparens stora plan, måste hon dikta ädelt eller ljuger
hon påtaglig en. De oädla och låga föreställningar, lavilka
på flera sätt inplantas hos oss om naturstyrelsen i allmänhet
och i synnerhet om den osynliga verld, som utgör föremålet
för våra gissningar, äro en .rik källa till stora
förnuftsför-villelser. Filosofien sjelf synes ännu knappt hafva nog
besinnat, huru mycken sanning nödvändigt måste ligga i det
ädla, det förträffliga, och huru mycken lögn motsatsen deraf
nödvändigt måste innebära. Kanhända skall hon en dag
finna, att i menniskans estetiska natur, i hennes ovilkorliga
fordran på värde och förträfflighet, gömmer sig den säkraste
visshetsgrunden för alla stora moraliska sanningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
