Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afgud och att (i fall den äger en viss grad af allmakt)
framlocka ur hans mun detta af stoftet skapande varde,
som gör förnäm, dekorerad, mäktig, välbehållen, tilltagsen
utan fara, och insolent under hög missbrukad auktoritet.
Men äro då alla uttryck af högaktning, alla höflighetens
eller vördnadens talesätt, all förbindlig ton, allt loford, alla
språkets och umgängets behag, lutter lågt och förförande
smicker? Om så är, så skynda er att fly, som idel bofvar
och förrädare, de vettigaste, värdigaste, ädelsintaste menniskor,
och kasta er med hänryckning i armarna på den första
grofva tölp, som talar och skrifver bra rent ut pöbelspråket,
och hvars tänkesätt svarar på det fullkomligaste emot hans
sätt att uttrycka sig.
Ingenting med måtta, det är fantastens symbolum.
Smickret är så nedrigt, då är ju ingenting så hederligt som en
redlig plumphet. Och dessutom, smickrar man icke just
med samma försockrade ton, samma intagande röst, samma
förbindande talesätt, samma vördsamma bugningar, hvarmed
man förklarar välvilja, vänskap, högaktning, vördnad,
be-beundran? Hvad äro då alla förklaringar af välvilja,
vänskap, högaktning, vördnad, beundran annat än de största
nedrigheter i verlden?
Nej, min herre, välviljans omsorger, begäret att behaga,
det fma vettets blygsamma offer, tacksamhetens rörelser,
det ädla hjertats rättvisa mot stora egenskaper eller mot
välgörare; alla dessa saker äro ej höjden af sedeförderf,
derföre att egennyttan eller nedrigheten stundom lånar deras
ton. Man måste söka att stänga den vänliga räfven ute,
som smyger sig fram till rofvet; men man måste med pryglar
och störar bortdrifva den ilskna tjuren, som stångar och
sparkar.
Uppriktigheten är en dygd. Ja, men hvad är en dygd
utom sitt rum? Naturen sjelf bedrar till en viss grad alla
våra sinnen. Våra passioner äro lika så många naturens
bedrägerier, men utom hvilka vi skulle tråna i overksamhet.
Alla menniskor se visserligen hos hvarandra vissa löjligheter
eller fel; men om de äro rättvisa, se de också vissa dygder
och goda egenskaper. Den lilla falskheten att icke låtsa
märka de förra, den lilla omsorgen att med behag upphöja
de senare, se der vilkoret för all angenäm sällskapslefnad.
Ville man göra en sinnebild af det goda smickret, borde
man föreställa det bortsömmande med ena handen menni-
O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
