Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandlar sig hos edra förnäma tvifvelsutan till mvrrham och
ambrosia?
A. Ni bedrar er. Med sätt att vara förstås här
ingenting annat än sättet att föra sig upp, det vill säga
sättet att stå, gå, sitta, helsa, tala, svara, berätta, skämta,
skratta i ett samqväm. Ty såsom allt detta utgör varelsens
högsta och rätta ändamål samt höjden af medborgerlig
förtjenst, så innefattas också fullkomligheten i dessa höga
ämnen af det enda korta uttrycket sättet att vara, hvilket
en man som sig bör måste hafva värdigt sin börd, sina
titlar och de hederstecken, hvaraf han öfver er och mig
upphöjes.
B. Jag hade trott, min herre, att titlar och
hederstecken upphöja ingen, utan att dessa blott vore en utvärtes
stämpel på den personliga förtjensten. Hvacl man sjelf är,
det, det, min herre, har jag trott göra en menniskas rätta
värde. Derföre har jag också alltid ansett den öfriga
grannlåten såsom siratliga inskrifter på flaskorna hos edra
lukt-krämare, som utvisa likörernas olika dyrbarhet, men göra
den ej. Också, när jag hört här i Wien karakterer af alla
längder, sett band och stjernor af alla färger och storlekar,
har jag aldrig tviflat om deras deremot svarande värde,
som blifvit dermed utsirade, och har alltid inrättat min
vördnad efter den påsatta utanskriften. När jag t. ex. sett
en enda liten stjerna i knapphålet på någon omkring vand rande
dödlig, har jag, så brådtom jag än haft, alltid bugat mig
åtmiiistone en gång i förbigående, tänkande vid mig sjelf:
haf tack ärlige man för den stora nytta du gjort land
och rike. När jag åter ibland mött någon med tvenne
bredvid hvarandra, har jag två gånger bugat mig, tänkande
dervid: se der i det minsta två stora gerningar mer till
landets ära och förkofran! Men när jag då och då vid
sina tillfällen fått blicka anlete mot anlete dessa med
prydnader helt och hållet öfversnöade personer, på hvilka någon
gång allt hvad som synes är hederstecken, ansigtet
undantaget; då, min herre, har jag tvärstannat midt i loppet,
och utropat i min förundran: o hvilka otroliga saker lärer
ej denna höga herren till landets väl hafva uträttat!
Och om landet, Gud nåde, genom tidernas beskaffenhet,
ändå icke är det lyckligaste, huru skulle det väl ha gått
oss stackars folk, i fall alla dessa stora män icke lyckligtvis
’ j o
funnits hos oss? Man borde, tyckes mig, i någon vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
